Åtta år som företagare - Att släppa taget och gå vidare 

Galen, orädd, modig, klok, att du vågar......

Beskrivningarna av beslutet, valet och görandet har varit många under åren.

I november var det exakt åtta år sedan jag hoppade rakt ut i det okända, från en anställning med bra lön till att starta och driva ett eget företag. Där och då kände jag mig inte modig, däremot beslutsstark. Jag sa upp mig och tackade nej till möjligheten att vara tjänstledig, från en roll som verksamhetschef för Individ och familjeomsorgen (IFO) på Socialtjänsten i Luleå med uppdrag att genomföra omfattande förändrings- och utvecklingsuppdrag. Under mina vingar fanns ungefär 1 300 kompetenta och erfarna medarbetare och chefer. Tillsammans med flertalet andra inom och utanför socialtjänsten exempelvis: Andra kommunala förvaltningar, Polisen, olika avdelningar vid Regionen, frivilliga organisationer m.fl hade vi i uppdrag att skapa förbättringar inom flertalet områden. 

Inom IFO fanns myndighetsutövning och flertalet insatser för barn och unga samt vuxna med olika stöd och hjälpbehov i sina liv. Här kommer några ex: Föräldrasupporten, familjehem, stöd och skydd till kvinnor och barn som utsatts för våld i nära relation, boendeformer och stöd i hemmet till personer med missbruksproblematik, psykiatriska diagnoser, NPF och andra funktionsnedsättningar. Även stöd till människor som var hemlösa eller behövde försörjningsstöd, dagliga verksamheter och mötesplatser. 

Det var och är fortfarande ett otroligt viktigt och meningsfullt samhällsuppdrag där människor och deras behov och förutsättningar i allra högsta grad är i fokus, utifrån rätten att få leva under trygga förhållanden, att bli så självständig som möjligt och att få bidra på ett likartat sätt som alla andra. 

Varför lämnade jag då? Ja det var inte uppdraget i sig som var anledningen. Processen startade egentligen för 9 år sedan när förutsättningarna förändrades. Låt mig berätta. 

Under alla mina år som chef har besparingar ständigt varit i fokus, det var inget nytt utan snarare det normala. Det beskrevs ofta i ord som effektiviseringar och utveckling för att det skulle landa bättre både internt och externt. Det är troligen fortfarande på det sättet inom socialförvaltningar och andra kommunala sektorer i landet, att på alla tänkbara sätt använda varje krona på rätt sätt. Och det är superviktigt när verksamheter drivs av skattemedel men också oavsett vilken bransch som är i fokus. Inom Socialtjänsten fanns aldrig något lyxläge eller att vara i närheten av det. Det som fanns räckte knappt eller på håret till kärnuppdragen. Ständiga prioriteringar, beslut och förändringar var således en viktig och nödvändig del av arbetet och det i sig var både stimulerande och utmanande. För det mesta lyckades vi och ibland misslyckades vi även om intentionen var god. 

För att frigöra resurser eller använda det som fanns på bästa sätt genomfördes en hel del åtgärder exempelvis stängdes olika verksamheter ner medan nya öppnades upp utifrån medborgarnas behov. Ansvarsområden slogs ihop för att halvera antalet chefer, ledningsgrupper och andra stödfunktioner på högre nivåer. Detta för att undvika att minska på personal på den operativa nivån, där det viktigaste sker och ska ske i mötet med människor med olika stödbehov. Nya arbetssätt och strukturer implementerades. Nya förebyggande insatser infördes för att tidigt fånga upp behov innan de blivit allt för stora och kostsamma. Genom olika åtgärder har också arbetsplatser med hög sjukfrånvaro och personalomsättning tryggats upp och stabiliserats. Arbetsmiljöer och kulturer ¨förändrades och förbättrades. Vi öppnade upp och berättade mer om IFO:s olika områden, som tidigare beskrevs gömma sig bakom sekretessen. Det var ingen som gömde sig, men det fanns en okunskap om vad som kunde delges och en rädsla för att göra fel. Ett antal omorganisationer genomfördes också, men det gav sällan någon annan effekt än nya rutor i en organisationsskiss. Det är trots allt vad vi gör eller inte gör, våra arbetssätt som skapar värden, effekter och resultat. 

Var det besparingsuppdragen som fick mig att vilja sluta? Nej inte alls. Det var när ledarskapet och kulturen i högsta ledningen successivt förändrades. Då blev det allt tydligare för mig vad som var viktigt för att trivas och må bra. Många delar i chefsuppdraget var toppen medan andra började vara allt mer tärande. Efter stöttning från fina nätverkskollegor runt om i landet samt nära och kära landade jag slutligen i att det var dags att släppa taget och flyga vidare. En jobbig process och ett tufft beslut måste medges, men så här 8 år senare har jag inte ångrat det en enda gång. Det jobbiga var att lämna det jag trivdes med och tyckte om, alla människor och spännande utvecklingsresor som pågick och att jag inte visste vart jag skulle landa i det nya okända. Det var trots allt ett jätteskutt. 

När jag blickar bakåt gör jag det med glädje och tacksamhet och där i backspegeln ser jag bland annat dessa insikter utan någon specifik ordning, som kanske kan vara hjälpsamma även för dig: 

• Lyssna till och lita på din inre röst. Den vet precis vad du behöver även när den viskar tyst och försiktigt. 
• Se din egen roll och bidrag i olika sammanhanget, men se också andras. 
• Våga lyfta upp det som skaver även om det är jobbigt och försök att påverka och förändra det du kan. Se, acceptera och hitta ett förhållningssätt till det som ligger utanför. 
• Ta hjälp när det är tufft och våga visa din sårbarhet. Det visar bara att du är stark, inte svag. 
• I majoriteten av fall går grundorsaker och problem att förändra och utveckla, när bilden är tydlig, samtliga vill och förstår att det behövs samt anstränger sig och gör annorlunda. Det tar tid men det är fullt möjligt. 
• Utanför trygghetszonen finns möjligheter till utveckling, även om det initialt kan kännas allt annat än tryggt och bekvämt. Våga lita på dig och det du kan och det du lär dig längs vägen. 
• Mod är något vi alla har, hur och när det behövs är olika. Rädslor är således viktiga och hjälper oss framåt när vi bejakar dem på rätt sätt. 
• Det är viktigt att välja och skapa sunda, trygga utvecklande miljöer där människor är värdefulla. Allt börjar och slutar med människor och hur vi är med och mot varandra. Hur vi får andra att känna i mötet med oss är både större och viktigare än vi tror. 
• Det är viktigt med vem du har eller får som närmaste chef. Om du är på en anställningsintervju ställ frågor till chefen om dennes ledarskap för att få en tydlig bild. Fråga även efter referenser, exempelvis att du får möjlighet att prata med någon som haft eller har personen som närmaste chef. Tänk på att du också gör ett val inte bara arbetsgivaren och chefen. 
• Om du befinner dig i en situation som kostar mer än den ger, trots försök till förbättringar, släpp taget och lämna. Du är värd så mycket mer än det och du behövs i andra sammanhang. 
• Alla kämpar med något, någongång under livet, det är en del av livets resa. Allt människor bär på  syns inte alltid på utsidan och det kan vara bra att tänka på när vi möter varandra. 
• Det är när vi gör annorlunda som vi skapar nya och andra effekter och resultat. Förändring och utveckling börjar där i görandet och det vi slutar göra. 

Åtta helt underbara år har passerat, tillsammans med många fina kunder och samarbetspartners runt om i hela landet och utanför Sverige. Det alla har gemensamt är viljan till och behovet av förändring och utveckling, att röra sig från ett nu-läge till ett önskat nytt-läge. Det är helt fantastiskt att få vara en del av dessa resor. 

Talesättet, när en dörr stängs öppnas nya dörrar upp, stämmer verkligen. Frågan som aktualiseras i nu-läget är: vilka fönster eller dörrar vill och behöver jag eller du stänga för att nya ska öppnas framöver? En kittlande tanke och fråga, eller hur? 

STORT tack ALLA som på olika sätt är och varit en del av min resa❤️ Nu fortsätter vi framåt.