”Görandet” – steget som leder till utveckling!

I många fall är vi väl upplysta om vad som behövs för att genomföra en önskad förändring eller utveckling i livet eller i arbetet. Det kan handla om allt från att vi behöver träna mer eller kontinuerligt, äta mer hälsosamt, genomföra effektfulla och planerade möten, minska skärmtid, ta oss tid för återhämtning, planera in reflektionstid m m. Vi har även den kunskap som behövs samt de förutsättningar som krävs för att lyckas. Trots det stannar processen ofta vid samtal om eller tankar kring vad vi borde göra och så fortsätter vi som vi alltid har gjort. Vi kommer helt enkelt inte till skott med görandet, det sista och viktigaste steget i all utveckling. Varför är det så svårt?

Vår hjärna har en viktig och huvudsaklig uppgift, att få oss att överleva. Som en del av det uppdraget hushåller den dagligen med vår energi. Det vi tränat in, allt från tankemönster och beteenden som automatiserats sker med liten eller ingen energiåtgång. Det kan till exempel vara våra morgonrutiner, att cykla, köra bil eller hur vi utför vårt ledarskap. Precis detta, automatiserade beteenden, gillar vår hjärna. Nästan 90-95 % av allt vi dagligen gör sker omedvetet. Vi gör som vi alltid har gjort, helt enkelt, oavsett det är bra eller dåligt, rätt eller fel. Resterande del sker medvetet och i det läget, krävs mer energi av hjärnan. Det är i den här delen som vi också har möjlighet att lära oss något nytt eller blir medvetna om vad vi gör eller ej. Det är också i det här fältet som vi tränar in nya beteenden och vanor.

I praktiken innebär ovan att, när vi ska träna in något nytt, får vi brottas med vår hjärna som ogärna vill lämna det bekväma och energisparande läget, även om dessa beteenden är uppenbart sämre än det nya. Tack vare vår frontallob, där vår logiska och beslutstagande del sitter, kan vi vinna brottningsmatchen, förutsatt att vi håller fast vid vårt beslut om förändring samt är uthålliga. Fram tills att ett nytt beteende eller rutiner etablerats, kommer vi dagligen brottas med två röster: En som säga "vill inte, varför är det här bättre än det gamla, sluta nu med detta, det är ju jobbigt". Den andra rösten säger "jag hör dig, men nu ska vi fortsätta träna in ett bättre sätt som dessutom får mig att må ändå bättre. Nu fortsätter vi, tills det sitter".

När ett nytt beteende väl är etablerat, kostar den ingen energi. Det är förflyttningen mellan dessa två lägen som kostar både energi och ansträngning. Det behöver vi ha med i beräkningen, varje gång vi ska lära oss något nytt, som en del av vår utveckling. Det innebär att det är osmart att starta flera utvecklingsprocesser samtidigt, utifrån ett hjärnperspektiv. Om dessutom flera personer berörs av ett utvecklingsarbete, är det klokt att ha ovan i beaktning och prioritera vilket beteende som är viktigast att börja med första, innan ni börjar träna på nästa. Resan kommer även att ske i olika takt och tempo, för varje enskild individ.

Att etablera nya beteenden och rutiner tar tid. En del studier visar att det kan ta allt mellan 30 - 200 dagar. Det är inte så konstigt att många inte kommer till skott eller ger upp efter en kortare tids träning. I många fall har personer inte tagit beslutet att påbörja den förändring som behövs, utan väljer att vara kvar i pratet eller tänkandet. I vissa fall har beslutet tagits, men de har inte bestämt sig för när eller hur tränandet ska starta. I andra fall vill personen inte göra en förändring, förstår inte varför den behövs eller ser inte nyttan med den. Gemensamt för dessa lägen är att ingen förflyttning sker och därmed uteblir den utveckling som önskas.

Den största brottningsmatchen sker alltså med oss själva och vår hjärna. Mellan en förflyttning från ett bekvämt nuläge till ett helt nytt läge. För att vinna matchen behöver vi ta ett beslut, acceptera och förstå varför ett nytt beteende behövs, vilja genomföra en förändring samt ha den kompetens och förutsättningar som krävs. Förutom det behövs en tydlig plan för genomförandet och en stor skopa uthållighet och envishet. Slutligen behövs görandet, att gå från ord, tankar och planer till ett praktiskt görande i vardagen. Denna process gäller oavsett du själv valt en förändring eller ska delta i en på din arbetsplats.

Enkelt? Nja, all utveckling kräver en kraftansträngning och vanligtvis över en längre tid. Det är sällan en Quick fix, även om det till synes kan tyckas vara enkelt. Görandet är dock det som leder oss närmare en utveckling. När hjärna väl har börjat träna på något nytt, vill den gärna fortsätta med det. Om vi dessutom förstärker det nya med kontinuerlig feedback, kommer hjärnan att vilja fortsätta för att få fler belöningsduschar. När vi även upptäcker resultat och effekter av det nya, förstärks också det fortsatta tränandet.  Berätta gärna för andra vad du tränar på och be att få feedback och stöd. Motivationen till förändring ökar när fler känner till den resa du befinner dig på.

Vilken erfarenhet har du av utvecklings- och förändringsarbeten? Hur ofta har du lyckats implementera nya beteenden fullt ut? Studier visar att få utvecklingsarbeten implementeras och når sina mål, majoriteten rinner nämligen ut i sanden. Hur ser det ut i din verksamhet?

Kanske borde vi göra precis som på bilden, "Den vanliga vägen/beteendet är avstängt. Välj annan väg/nytt beteende, tills det nya etablerats. Även om att det är ansträngande att utvecklas, behöver vi inte göra det svårare än det är, eller hur?