Hur är läget? - Det är full rulle! Eller......

Hur många gånger har du ställt frågan till en medarbetare, kollega, chef eller vän, om hur läget är och hur många gånger har du fått svaret: Det är mycket nu eller det är full rulle.......Det tycks vara det vanligaste svaret, men hur är det egentligen och är det ok att ge ett annat svar?

Jag är övertygad om att vi lever i ett samhälle där vi förväntas ge svar som matchar en rad olika värderingar som vi tror att andra och vi själva bär på. Varje gång vi levererar ett anpassat svar uppfyller vi den förväntan, en så kallad självuppfyllande profetia. Det vi återkommande berättar tenderar också att uppfyllas och bli verklighet. Vad gör det med oss och andra? Genom att fortsätta med standardiserade svar bygger vi upp och vidmakthåller enkelriktade körfält. Vår förmåga att se nyanserat på situationen minskar samtidigt som vi tenderar att öka vår egen stressnivå, enbart med hjälp av upprepade bilder av en skapad verklighet.

Hur skulle det vara om vi stannade upp en stund, tänkte efter och sedan gav ett nyanserat svar om hur det är i nuläget och vilka förändringar som skett sedan sist, utan att generalisera och dra allt över samma kam? Jag är rätt övertygad om att vi och andra skulle må mycket bättre av det. Självklart kommer vi att ha perioder där arbetet och privatlivet är mer intensivt och fyllt med uppgifter som kräver mer av oss än andra tillfällen. Det jag är ute efter är hur vi väljer att beskriva våra situationer och hur det påverkar oss tanke- och känslomässigt och hur vi bland annat kan minska onödig stress som vi kryddar tillvaron med.

Är det egentligen ok att svara: Jag har det bra och lugnt på jobbet och jag hinner med mina uppgifter. Vad händer med dig och andra när ett annat svar ges än det som förväntas? Jag gissar att det initialt blir rätt så tyst, särskilt i miljöer där människor vanligtvis ger det andra svaret eller där de förväntas vara högpresterande hela tiden. En utopivärld enligt mig, ingen människa fixar det. En annan reaktion är att vi blir misstänksamma och tänker......hen har lite att göra, föreslår att vi ger hen mer uppgifter.....Är vi rädda för andras uppfattningar, att ha för få uppgifter, att få mer uppgifter eller är vi rädda för att inte passa in i den gemensamt konstruerade kulturen, där inget sitter i väggarna utan enbart i våra huvuden?

Arbetar du en i en miljö där det ständigt är mycket att göra på riktigt, ja då har ni en hel del att bita i när det gäller er arbetsmiljö och situation. Då är det dags att se över och förändra den så att du och andra inte far illa. En av era utmaningar är att se att utveckling sker, när den sker och följa med i den, genom att undvika att stanna kvar i dåtid genom upprepade historiska berättelser. Svårt, JA! Omöjligt, NEJ!

Bortsett från inläggets huvudfråga, diskutera gärna vilka frågor och svar som förekommer mest och minst på er arbetsplats, vad beror det på och hur påverkar det er? Våga prata om de bakomliggande faktorerna och hur er vardag på riktigt ser ut. Försök att se skillnaden på konstruerade bilder och verkligheten. Svårt? JA, det påverkas bland annat av hur starka era konstruerade bilder är och vilka värderingar ni har kopplat till dem. Ni bär också på olika uppfattningar och bilder. Diskutera gärna hur er kommunikation och kultur ser ut och vilka värderingar som är mest och minst framträdande hos er, vad beror det på? Hur har ni det och hur vill ni att det ska vara?

Genom att lyfta fram situationer till ytan och i ljuset är det betydligt enklare att påverka och utveckla det som behövs, när det finns behov av det och med rätt insatser. Förändra det ni vill och behöver. Börja med dig själv. Stort lycka till!