Idrottsvärlden - går den att omsätta i arbetslivet?

I september startade årets innebandysäsong för IBK-Luleås tjejer, blå-nivå. Jag har äran att vara huvudtränare och leder laget tillsammans med fyra andra duktiga tränare. Tillsammans hjälps vi åt med att skapa de bästa förutsättningarna för att spelarna ska utvecklas både individuellt och som lag, utifrån de mål som vi tillsammans tagit fram. Vi tränare ger varje spelare och laget positiv och konkret feedback under varje träning och efteråt genom att träningen summeras utifrån frågorna: Vad har vi gjort bra och vad ska vi fortsätta träna på? Spelarna har också tagit fram lagregler som beskriver hur vi ska vara med varandra för att må bra och trivas tillsammans.

I år har vi fått flera nya spelare som hört talas om laget och vill börja spela med oss. Det är riktigt kul och det visar att det finns en attraktionskraft som skapats av våra spelare som trivs och har roligt tillsammans. Vi arbetar med hela laget där spelarna är en viktig del men också föräldrarna, närstående och vi tränare. Helheten och trygghet kring varje spelare och laget är viktigt för att utveckling och glädje ska vara möjligt.

I helgen hade vi sammandrag och laget fick möta tre andra duktiga lag. Inför varje match samlas vi i omklädningsrummet och går igenom matchen och vad vi ska fokusera på. Spelarna är ombytta till matchkläder och är lite pirriga och nervösa, precis som det ska vara, och de har många frågor som de behöver få svar på. Spelarna vill till exempel veta, när matchen börjar, vilken position de ska ha, vilken femma och kedja de tillhör, vem som är deras backkompis, vem de ska byta med, vem som ska stå i mål, vem som ska vara lagkapten och vem som ska vila och istället peppa sina lagkompisar som spelar. Vårt uppdrag som tränare är att svara på alla dessa frågor så att varje spelare är trygg och vet vad deras uppgift är på plan och hur de ska utföra sitt uppdrag tillsammans med sina medspelare.

Precis innan matchen startar samlas hela laget kring målet i en cirkel för en sista pepp och vi avslutar med ett högt ropande "IBK". Under matchen coachar och instruerar vi laget och varje spelare så att de till nästa byte vågar utmana sig själv lite till och lära sig av situationer som precis inträffat. Vi arbetar med direkt feedback och där positiv och konkret återkoppling ligger i fokus. Vi boostar små och stora prestationer, ja egentligen allt bra som de gör, vilket är många saker. När laget gjort mål så springer varje spelare som är ute på plan, förbi bänken där medspelarna finns och som ställt sig upp för en high five. Genom det firar vi varje mål som laget gör. Vid periodpaus går vi kort igenom det som fungerat bra och det som vi ska jobba mer med och precis innan matchen startar i gång kör vi en cirkel med händerna mot varandra i mitten och med ett gemensamt ropande: Åååååååå IBK. När laget vinner en match så gör de en gemensam våg mot publiken. När laget förlorar en match fokuserar vi på det vi gjort bra under matchen och det vi ska träna mer på. Resultatet i sig är inte det viktiga utan hur vi lyckats spela som lag och det vi tränat på.

Vart vill jag då komma med dagens blogginlägg? För mig finns stora likheter mellan idrottsvärlden och arbetslivet. Om ni omsätter min text till er arbetsplats och byter ut begreppet spelare till medarbetare, tränare till chef, laget till arbetsgruppen/ledningsgruppen, vad händer då? Vilka mål har ni, vilka spelregler gäller hos er, vad behöver ni träna mer på för att nå era mål, vilka övningar har ni och hur och när tränar ni, vad behöver tydliggöras för att ni ska känna er trygga i era uppdrag och roller i laget, arbetar ni som ett lag eller som enskilda spelare, vem leder laget och hur leds laget, hur får varje spelare och laget återkoppling och hur firar ni små och stora framgångar?

För mig finns inget större än att se glädjen som varje spelare/medarbetare visar när de lyckats med en individuell utmaning eller när laget/arbetsgruppen lyckas tillsammans efter många timmars träning/arbete. Det är den bästa återkopplingen en tränare/ledare kan få.

Så på fråga i rubriken blir svaret JA, idrottsvärldens metoder kan med stor fördel användas i arbetslivet.Gör det!