Två öron och en mun - Att lyssna 

Har du någon gång fått kommentaren "du lyssnar ju inte" och svarat med bestämdhet "ja jag lyssnar", fast du egentligen är upptagen av något helt annat, tankemässigt eller fysiskt. Har det också hänt att du fått följdfrågan, ofta av någon som misstänker att du pysslar med annat, "kan du upprepa det jag precis berättat" och där du förstår att nu ligger jag risigt till, för jag har inte lyssnat. Kanske väljer du att vidhålla att du lyssnat och ger en chansartad återberättelse, efter en snabb runda i det mentala biblioteket över vad personen vanligtvis brukar prata om. Chansningen kanske går hem helt eller delvis och du kan pusta ut eller så blir du påkommen. Utan att veta, gissar jag att du varit med om ovan en eller flera gånger och du är inte ensam. Vi gör alla det i olika grad, lyssnar mer eller mindre och vissa fall inte alls. En del blir påkomna, andra upprätthåller pokeransiktet intakt och vissa lyssnar på riktigt.

Vi har lärt oss att det är viktigt att lyssna och att det är anledningen till att vi har två öron och en mun. Det många däremot inte fått lära sig är hur vi lyssnar aktivt och genuint och vad som krävs för att lyckas. Några av er har säkert varit på en utbildning där ni lärt er att nicka instämmande, lägga in ett aha eller annat lämpligt ljud som visar att ni följer med i ett berättande. Vidare att ni ska ha ögonkontakt eller lägga blicken i pannan på personen så att berättaren inte upplever att ni stirrar på dem, för då kan det kännas obekvämt. Andra tips kan vara att inte titta på klockan, mobilen eller pilla på olika saker, avbryta, börja prata om något helt annat eller med en annan person eller vända sig bort för det skickar signaler om ointresse och att lyssnandet saknas. Det är också korrekt, dessa beteenden skickar beskrivna signaler och påverkar berättaren negativt. Det jag är ute efter är att ovan beteenden enkelt kan läras in och användas för att kamouflera ett icke lyssnande. Så även om vi gör allt By the Book, är det inte säkert att vi faktiskt gör det vi ska, att lyssna.

Hur märker vi då vem som lyssnar och inte? Svaret på det är rätt enkelt. Till att börja med vet vi själva när vi gör vad. Exempelvis är det tydligt för oss när våra tankar och vårt fokus fladdrar i väg, trots att vi borde lyssna. Vi vet också när någon genuint lyssnar och är intresserad. Då känner vi oss sedda, bekräftade, trygga, respekterade och i fullt fokus. Samtalet flyter på smidigt, lätt och följsamt. Tiden flyger i väg för att vi är fullt upptagna av det som sker mellan oss. En annan effekt är att vår relation fördjupas i takt med att berättelser ges och tas emot. När någon inte lyssnar slutar vi att berätta för att lusten att fortsätta helt enkelt dör och det sker snabbt, ofta under bara några sekunder. I stället kan vi bli osäkra, obekväma, irriterade och allt annat än det ett genuint lyssnande skapar. Den effekten kan dessvärre kvarstå över tid och bidra till att kontakten och närmandet i relationen uteblir. Till människor vi känner väl och som står oss nära har vi däremot ett uppbyggt förtroendekapital och i dessa fall tenderar vi att vara mer förlåtande och toleranta när lyssnandet haltar ibland.

Även om vi många gånger vill lyssna påverkas förmågan av flera olika faktorer bland annat av: Vilken situation och kontext vi befinner oss i, hur trygga vi är i den samt vilken roll eller uppdrag vi har där och då. Var vi är mentalt, fysiskt och känslomässigt i stunden exempelvis om vi är pigga, utvilade eller trötta. Lyssnandet påverkas också av vår förmåga att hålla, styra och rikta om fokus mellan vår inre och yttre värld. Det handlar också om att vara trygg i tystnaden, utan att behöva fylla ut den med innehåll. Förutom det, vår förmåga att vara nyfiken genom att ställa frågor men också vilken relationen vi har till personen samt berättelsens innehåll. Vår uthållighet och tålamod utmanas lite extra när innehållet ligger långt ifrån vårt eget intresse- eller kunskapsområde. Slutligen, att vi vill lyssna och tar oss tid för det.

Hur gör jag då för att lyssna genuint:

• Avsätt tillräckligt med tid och välj en lämplig plats med rätt förutsättningar. Städa bort allt brus och annat som kan påverka ditt fokus och nyfikenhet, exempelvis lägg bort mobiltelefonen från synfältet.
• Bestäm dig för att personen framför dig får ditt fulla fokus. Det innebär att dina behov och annat som sker inom dig bara noteras och tillåts passera. Exempelvis tankar och känslor som dyker upp: "det har jag också varit med om, det känner jag igen för att….. jag känner en vän som……". Det är helt enkelt inte du som är i fokus, vila i det.
• Använd nyfikna och öppna frågor: Vad….Hur….När….Vem/vilka…..På vilket sätt….Berätta gärna mer om det här……kopplade till personens berättande med målsättningen att ta reda på mer.
• Summera gärna personens berättelse då och då för att säkerställa att du tolkat och förstått det hen menat korrekt. Du visar samtidigt att du lyssnat. 
• Om du ha svårt att hålla fokus eller behöver skifta det till något helt annat, säg det. Exempelvis att du har ett nytt möte om 15 min och behöver avsluta om 5 min. Du kan också föreslå en paus när det passar. Det kostar en hel del energi att hålla fokus och vara koncentrerad och då är det klokt med pauser. 
• Om du inte har tid eller tillräckligt med energi för att lyssna till fullo, var ärlig och berätta det. Boka in en annan tid när det fungerar bättre och du kan vara mer HÄR-varande.
• Om du upptäcker att du inte vill, kan eller ska vara den som tar emot personens berättelse, säg det på ett vänligt sätt. Exempelvis: Tack för förtroendet och vad fint och bra att du vill dela med dig…….Jag är inte rätt person…..Har du någon annan du kan prata med exempelvis en nära vän, kollega, din närmaste chef eller någon vid företagshälsovården.
• När du genuint lyssnar kommer allt som beskrivits ovan om kroppsspråk helt naturligt. Vi speglar nämligen varandra när samtal och lyssnande fungerar optimalt. Det är alltså inget du behöver tänka på att du ska göra, som att nicka i rätt ögonblick, lita på det och rikta i stället fokus till att lyssna och berättaren framför dig. 
• Sluta att låtsas lyssna. Skapa i stället rätt förutsättningar för ditt genuina lyssnande. Det är värt det, jag lovar. 

Här kommer några frågor att reflektera över om du vill: Hur stor del av dagen lyssnar respektive pratar jag? Finns det situationer där jag borde lyssna eller prata mer eller mindre, varför då? Vad händer hos mig när någon genuint lyssnar eller inte lyssnar? Vad händer hos mig när jag lyssnar till andra? Dessa frågor kan ni även med fördel reflektera över tillsammans i olika sammanhang både på arbetsplatsen och hemma vid middagsbordet.

Det fina med lyssnandet är att vi kan träna på det, utvecklas och bli bättre. När vi lyssnar och delar med oss växer kunskapen, förståelsen och medvetenheten både för varandra och för det vi tillsammans skapar och strävar efter. Vi kommer helt enkelt närmare varandra och successivt även våra mål.

Ja, vi har två öron och en mun, men innebär det att vi borde lyssna mer och oftare än vi pratar eller betyder det att vi behöver bli bättre på att förstå när vi behöver göra vad? Vad tänker du?