Min röda yrkestråd - Så här ser den ut!

För en tid sedan fick jag frågan om hur länge jag varit egenföretagare? Efter lite en stund blev svaret att det nu är 6:e året som påbörjats. Tiden går sannerligen fort när vi har roligt. Samtidigt slog det mig att det också är 40:e året i yrkeslivet. Låt mig berätta.

Min yrkesresa startade redan som 13-åring, när jag fick mitt första jobb i en liten butik som sålde LP-skivor och lösgodis. Jag jobbade extra efter skolan, under helger och lov. Uppdraget fick mig verkligen att växa och utvecklas och jag minns fortfarande hur stort det kändes när jag fick ansvar att öppna och stänga butiken samt förtroendet att arbeta ensam med alla uppgifter som skulle genomföras. Tidigt trodde och litade ägarna på mig till 100 %, något de också kunde i och med att jag redan då var noggrann, plikttrogen, lojal, kom alltid i tid och gärna långt innan passet började samtidigt som jag alltid gjorde mer än vad som behövdes, för att det var så roligt att göra något för andra. Ja och kanske också för att undvika att göra för lite som kunde skapa ett missnöje. Lönen, om jag minns rätt, var mellan 20-25 kr/tim. Ingen förmögenhet direkt men pengar har aldrig varit en drivkraft, inte då och inte nu.

Visst, pengar behövs för att exempelvis få tak över huvudet och mat på bordet, betala räkningar och mycket annat, men det finns inte en enda cell i hela min kropp som går i gång på det eller status i form av exempelvis olika materiella prylar eller att vara framstående genom höga eller kända positioner i samhället. Det finns ingen värdering i det utan mer en insikt om att vi är och motiveras olika. Pengar hade däremot kunnat bli en stark drivkraft i och med att förutsättningarna under uppväxten var allt annat än ekonomiskt starka. Min älskade mamma försörjde två barn från 10-11 års åldern, med sin lön som städerska. Det gjorde hon med bravur och framför allt kände vi oss aldrig fattiga eller mindre värda. Minns inte att vi någonsin pratade om pengar eller hur vi hade det i jämförelse med andra. Det är snarare något jag reflekterat över nu som vuxen och då främst utifrån, att vi klarade oss. Visst noterade jag att kompisar fick eller köpte exempelvis nya trendiga vinterjackor varje år. Den möjligheten hade inte vi och det var något vi accepterade och förhöll oss till.

Efter mitt första jobb fortsatte andra vikariat på Konsum och Domus under gymnasietiden. Det ledde också till en första tillsvidareanställning på en bokavdelning. Efter jobbet och under helger och nätter arbetade jag även extra på krogen. Anställningen blev också den första jag avslutade för att istället arbeta inom hemtjänsten. Ett uppdrag som förde mig närmare behovet att hjälpa andra på ett mer nära och personligt sätt. Att ödmjukt och respektfullt kliva in i människors hem, liv och mest privata svär för att på ett tryggt och kärleksfullt sätt stötta och hjälpa utifrån deras behov är nog det finaste som finns. För att inte tala om hur viktigt det uppdraget är, då som nu.

Senare och innan LSS-lagstiftningen kom, fick jag i uppdrag under en längre period, att arbeta hemma hos en familj som "extra mamma" till ett nyfött barn. Jag tog hand om barnet medan föräldrarna exempelvis arbetade, behövde hjälp i olika situationer, fick sin välbehövliga sömn och återhämtning. Det var ett spännande och ärofyllt uppdrag. Till saken hör att min kunskap om nyfödda barn var långt ifrån stor vid det här tillfället. Med anledning av det fick människor i min närhet flertalet frågor och i praktiken testades svaren. Successivt upptäckte vi vad just det här lilla miraklet behövde och mådde bäst av. Resultatet blev att hen växte och utvecklades tillsammans med familjen.

En helt annan extrasyssla som jag gjort ett flertal gånger och som många kanske inte känner till är att plantera skog. Ganska långt ifrån att arbeta med människor, men betydligt närmare naturen och vår vackra planet. Förutom det får du ett rejält träningspass varje gång du jobbar. Uppgiften kräver också stora mått av tålamod och uthållighet, i och med att den i sig är rätt enformig. I många fall får du även sällskap av hungriga mygg och knott, som blir lite extra sugna precis innan regnet faller. De hittar dessutom alla tänkbara ingångar till huden genom kläderna, inte lika trevligt. Turligt nog delades planteringen med andra, så en hel del berättelser och skratt har det blivit under fikarasterna. Vid ett tillfälle när vi var på väg hem efter en dag i skogen, fick jag rejäla böter och var på gränsen att förlora körkortet som jag nyligen fått. Farthornen växte nämligen ut och civilpolisen körde i fatt med blåljusen. Ja, konsekvensen blev en viktig lärdom. 

När jag var 24 år gick flyttlasset till Luleå tidigt under våren. Jag ville studera på universitetet och att spela i Norrbottens då bästa innebandylag, FK-Luleå. Innan jag var på plats fick jag en anställning inom hemtjänsten och senare som personlig assistent. Jag blev också en spelare i innebandylaget. När ryggen, några år senare, skrek stopp började jag studera. Studierna resulterade i en magisterexamen inom psykologi med spets mot barn och ungdomspsykiatri och sociologi vid Luleå tekniska universitet och Umeå universitet. Studietiden minns jag med stor glädje. Där matades min nästan omättliga nyfiken och kunskapstörst med ett innehåll som matchade både drivkraft och intresse. 

Direkt efter examen påbörjades mitt första chefsvikariat i ett utvecklingsprojekt, som jag efter den sommaren fick ta över tillsammans med en kollega. Under sex intensiva år genomfördes ett flertal nödvändiga förändrings- och utvecklingsarbeten med positiva resultat och effekter, innan jag fick ett nytt uppdrag med andra utvecklingsbehov. Därefter blev det ytterligare ett och sedan ett annat på en mer taktiskt och strategisk nivå. Gemensamt för alla chefsuppdrag är stora och utmanande utvecklings- och förändringsbehov. Alltså helt i linje med ytterligare en av mina största och starkaste drivkrafter.

Som ledare har jag lyckats många gånger men också misslyckats, både själv och tillsammans med andra. Det är ganska naturligt i och med att förändring och utveckling varit i huvudfokus. Det innebär nämligen att många tuffa och svåra beslut ska tas och ledas, ny mark ska testats, skapas, byggas upp och i vissa fall förkastats samtidigt som gammalt avslutats eller tonas ner. När dessa resor startas skakas nästan alltid det trygga kända om, innan det "nya" till fullo etablerats. Planering, tempo och tajming är viktigt samt att få med alla människor tryggt under hela resan. Den som inte vågar tänka och testa nytt, kommer inte heller att uppnå andra resultat eller ny kunskap. Det är trots allt en enkel ekvation och en naturlig del i alla utvecklingsprocesser. Det lustiga med alla dessa chefsuppdrag är att jag från början inte alls ville bli chef, men upptäckte storheten i att ödmjukt leda och tillsammans med alla nyckelspelare arbeta mot och succesivt nå framgångar och önskade nylägen. Att det går trots att det kan se omöjligt ut från början. I nuläget har jag mer än 25 års erfarenhet som ledare, både från idrotts- och yrkesvärlden.

Tidigt under år 2017 väcktes mina första tankar om att göra något annat. Det tog nästan ett helt år innan jag landande i mitt VAD och kunde förmedla beslutet till berörda och andra. Det var dags att hoppa för att starta vandringen som egenföretagare och att bli nybörjare inom flertal områden. Turligt nog inte inom alla. Under snart sex år har jag haft äran att möta och arbeta tillsammans med många fantastiska människor verksamma inom olika branscher i hela landet, små som stora, nationella och internationella. Jag har fått ta del av andras inre och yttre världar samt fått bidra till utveckling som behövts och varit önskad. Alla uppdrag har skräddarsytts och genomförts på svenska och engelska. Vad har jag då gjort tillsammans med teamen kanske du undrar. Här nedan kommer några exempel:

• Coachning med enskilda och par/samledarskap
• Handledning i grupp
• Kartläggning av olika arbetssituationer med analys och förslag till lämpliga åtgärder
• Utvecklat kulturen i olika team och ledningsgrupper
• Utvecklat den "gyllene zonen" i den högsta politiska- och tjänstepersons ledningen i kommuner
• Tagit fram viktiga värderingar och värdeord
• Genomfört flertalet utbildningar och föreläsningar inom ledarskap ex: hjärnans betydelse och roll, transformerande/utvecklande ledarskap, självledarskap, svåra samtal, utvecklings/medarbetar- och lönesamtal, kommunikation och retorik.
• Tagit fram vision, mål, delmål samt hur dessa ska uppnås samt följas upp
• Gått in som förändringsledare på plats och under längre perioder
• Gått in som stöd vid svåra samtal

Den röda tråden genom både livet och min yrkesverksamma resa är att tillsammans med andra arbeta med utveckling på olika sätt. Många fina möten, relationer och samarbeten har skapats under alla dessa år. Det är jag oerhört tacksam över och det är verkligen i dessa möten som magi skapas. 

Hur ser din röda tråd ut i livet, privat och yrkesmässigt? Vilka drivkrafter är och har varit starkast hos dig längs vägen? Har de förändrats på något sätt, hur?