Sätt ord på elefanterna i rummet

För två veckor sedan skrev jag om vikten att sätta ord på det som bor i det inre. I den bloggen var fokus främst på det som kan uppstå när vi förlorar någon via separation, förändring eller dödsfall och inte gavs tillfälle eller hann uttrycka det vi önskade eller behövde. I många fall är det viktigast för vårt eget mående att få sätta ord på det vi tänker och känner, inte alltid nödvändigt eller lämpligt att delge personen som väckt det hos oss. När vi uttalar det som bor där inne, blir det mindre dramatiskt och kraftfullt än när vi håller det inom oss. Där inne har det snarare en tendens att förstoras och göra ont. Det i sig påverkar oss på olika sätt i livet och i möten med andra.

Hur är det då på vara arbetsplatser, finns det situationer, vanor, arbetssätt och beteenden eller så kallade elefanter som vi behöver sätta ord på, uttala och lyfta fram? Ja, självklart. Vad händer när tystnaden tar över? Precis, det skapar negativa cirklar som tenderar att växa och påverka både oss själva och andra. Växandet får näring av våra tolkningar, spekulationer och beslut, en process som sker i huvudet. Ibland kanske vi pratar med andra om en situation som delar vår åsikt, då förstärks redan befintliga föreställningar och slutsatser. Förutom risken för skitsnack blir vi mer övertygade om att våra tolkningar och slutsatser är korrekta, även om de i praktiken kan vara långt ifrån helt nyanserade eller rätt. Ja, du läste rätt. Vi tenderar att förstärka våra tolkningar och slutsatser i en rad situationer, oavsett om vi i praktiken har rätt eller fel. Däremot vill vi gärna ha rätt. Ofta saknar vi alla pusselbitar och trots det drar vi slutsatser som är större än det vi känner till. Mänskligt, ja absolut och en del i att skapa förutsägbarhet, förståelse för och trygghet samtidigt som vi hanterar eventuella hot.

Kanske har du någon gång tänkt att, det är ingen idé, det kommer ändå inte bli någon skillnad, personen kommer ändå inte att ändra sig, det är bara mig det är fel på........Det här är exempel på slutsatser. Kanske har du gjort ett försök eller inte, att till exempel lyfta upp en situation i ljuset, utan att det gav någon förändring, där och då. Ibland har vi orealistiska förväntningar om vad som ska ske, t ex att en person omgående ska ändra sitt beteende. Hur ofta har du själv ändrat ett beteende när du fått feedback? Hur ofta har du istället hittat fel hos den andra personen, situationen eller andra förmildrande omständigheter, som en direkt respons eller efteråt? Kritik är jobbigt men också en möjlighet till utveckling, när vi kommer förbi våra försvarsmekanismer. Ingen är fulländad, alla har utvecklingsområden och den processen fortsätter livet ut.

Varför ska vi då sätta ord på det outtalade? Om vi vill skapa förändring och utveckla det som behövs, både hos oss själva, andra och i en verksamhet, så behöver vi lyfta upp både det som fungerar och inte. Räcker det med en gång, nej, snarare ett flertal gånger. Om vi inte gör det skapar vi flera elefanter i rummet, som alla ser men ingen vill eller vågar ta i. Alla rundar eller undviker dem på olika sätt samtidigt som de tar mer och mer plats och fokus. Ingenting sitter i några väggar, förutom byggmaterial. Våra beteenden, tankar och känslor, bemötanden, samarbeten och kulturen bor i våra huvuden och praktiseras när vi möts och kommunicerar. Det är vi, du och jag, som har makten att påverka och förändra det, om vi vill. Gör det nyfiket, utforskande och på ett ödmjukt sätt.

Vilka elefanter finns hos er, som ni gång på gång gömmer med tystnad?