Tankar framför brasan, om hemmet som arbetsplats

24.10.2020

Jag sitter i fåtöljen framför brasan som glöder och sprakar. Det är första elden jag tänder den här hösten och vintern. Utomhus har den första snön kommit och tagit oss lite på sängen. Löven på vinbärsbusken är fortfarande gröna och sitter kvar, så vi är inte ensam om att bli överraskade. I rummet är det varmt och skönt och det doftar ljuvligt från elden. Huset är tyst och stilla, det är bara jag som är hemma. Just här har jag ägnat många timmar till att läsa, skriva och förbereda olika typer av uppdrag eller att bara vara i mina tankar och känslor. Ja, en och annan tupplur har det också blivit, när hjärnan har behövt en paus. Det här är en av mina favoritplatser och en av arbetsplatserna i hemmet, sedan jag startade eget företag för tre år sedan.

Det slår mig att de här åren omedvetet har rustat mig för det som i år drabbade hela världen, Corona pandemin. Låt mig berätta. I början var det lite ovant att inte ha en fulltecknad agenda, vilket jag hade som anställd ledare. Vad skulle jag göra med all tid? Dessutom var en fullbokad kalender starkt förknippad med känslan av att göra nytta och göra mycket. Nu låter det som att min kalender var helt tom, det var det inte. Mitt första uppdrag som konsult var att gå in som förändringsledare i en kommun, varannan vecka på heltid under ett halvår. Ja, ni ser, inte helt tom.

Snabbt blev luckorna, de som fanns, det allra bästa, tillsammans med friheten att styra min egen tid. Stora kontraster och omställning, i början. Luckorna är också förenad med en tudelad känsla, de står både för frihet och risken att ha för få uppdrag och därmed intäkter. När pandemin drog in, så har "luckorna" för många blivit fler, större och hållit i sig under en längre tid. Luckorna är inte längre självvalda utan en effekt av det som händer i världen, en skillnad som sätter sina spår. Själv är jag oerhört tacksam över att företagandet rullar på trots pandemin, samtidigt som jag är enormt ödmjuk inför att det snabbt kan förändras.

Förutom att träna på "luckor" har jag tränat på att arbeta hemma. Det var rent ljuvligt redan från start, även om det kändes konstigt att gå fyra meter över gården och vara på jobbet. Jag stormtrivs fortfarande med det och har haft stor nytta av min disciplin, förmåga att organisera och strukturera. Skillnaden för min del, är att jag valt det. I nuläget är hemmaarbete för många, en konsekvens av pandemin och självklart har det fria valet en stor betydelse för hur vi upplever det. Jag är övertygad om att fler och fler successivt upptäcker att det är klokt, skönt och effektfullt att arbeta hemma, om förutsättningarna är tillräckligt goda för det. Många av er har redan upptäckt det.

Några har frågat om det inte är jobbigt, tråkigt eller ensamt att inte ha kollegor omkring sig. Svaret är nej. När jag arbetar och förbereder olika uppdrag, gör jag det bäst när det är tyst och lugnt, alltså när jag får arbeta ostört. Jag trivs också med min valda ensamhet och behöver den tiden för att fylla på mitt batteri, som jag oftast gör under walk and think rundor. Min man till exempel, han tankar gärna energi genom att umgås med andra. Där är vi helt olika. Är jag då helt ensam, nej. Jag har en hel del kontakt med samarbetspartners, kunder och nätverk och när det är dags för uppdrag, träffar jag massor av fantastiska människor. En god vän sa en gång till mig, så som du arbetar är det nog tänkt att fler ska arbeta, för att må bra. Kanske ligger det något i det. Jag är övertygad om att var och en behöver forma, prova och hitta sitt sätt att arbeta på utifrån olika uppgifter och behov, samt få mandat för det. Det är poängen och den här situationen knuffar oss till att vara kreativa, våga prova och skapa nya vanor samt sluta med andra.

Om vi vänder på kuttingen och istället tänker att aktuellt läge är här för att stanna, det kommer inte att förändras. Hur vill och behöver du och ni arbeta för att må bra på kort och lång sikt? Ta makten och kontrollen över det, istället för att sitta och vänta på något som kanske inte kommer att ske. Det ökar snarare risken för att vi blir besvikna, varje gång det önskade uteblir. Om läget förändras, då kan nya beslut tas. Notera skillnaden i mindset, det har en avgörande och viktig betydelse för hur vi kommer att uppleva, må och hantera situationen.

Ok, jag är rätt vältränad på att arbeta hemma, något jag tränat på under tre år. Jag vill med mitt exempel visa att det som nu kan upplevas som påtvingat, dåligt och oönskat, kan bli något riktigt bra. Finns det nu inga baksidor, självklart. Precis som er blir jag också less, rädd, bekymrad och fundersam över hur det ska gå. Vissa dagar är jag inte alls på topp, snarare tvärtom. Känslorna är mer negativa och jag tvivlar på mig själv och företagandet. Då brukar jag lägga allt åt sidan och enbart fokusera på att tanka batteriet och att ta fasta på det som händer i mig och reflektera. Den här veckan till exempel har varit riktigt kämpig. Även om jag tagit dagliga och sköna walk and think rundor, har motivationen, lusten och orken inte riktigt varit som den brukar. Jag har varit trött. Det beror främst på att jag brottats med värk i ryggen och besvärliga klimakterieblödningar, som suger musten ur mig. Så jag har anpassat arbetet till ett lugnt tempo, vila och återhämtning. Allt som gått att parkera, har parkerats. Jag tänker att min vecka är en spegling av livets kontraster och nyanser som vi alla lever med i olika grad, som påverkar oss och som vi hanterar på olika sätt. En del håller vi för oss själva och andra berättar vi om. I något ögonblick beslutar vi oss för hur öppna vi är och vill vara. Även det har en betydelse för vårt mående och hur genuina vi är.

Nu har elden nästan slocknat och min älskade dotter har precis kommit hem från skolan. Hon pratar och skrattar med kompisar på övervåningen och huset fylls åter med ljud och rörelse. Så härligt att höra hennes skratt, det gör mig alldeles varm i hjärtat. Samtidigt är det signalen på att det är dags att avsluta arbetsdagen för att gå in i familjelivet, min absoluta favoritplats, hemma i hjärtat med familjen.