Vikten av perspektiv i livet
Jag älskar verkligen ordet perspektiv av flera anledningar. För mig är ordet en möjlighet och ett verktyg som utmanar och öppnar upp för det jag vanligtvis inte ser, kan se eller vill se. Det är samtidigt ett verktyg att se det jag ser från flera vinklar: uppifrån, nerifrån, från sidan, inifrån, utifrån och genom andras glasögon. Jag kan även betrakta t ex en situation från distans med hjälp av tid. Genom att titta i backspegeln kan jag upptäcka både det jag upplevt och sett tidigare och det jag inte kunde se när jag befann mig mitt i situationen eller att blicka framåt genom rutan för att se det jag tror, vill eller hoppas ska ske samt farhågor.
Det komplexa i allt detta är vårt mänskliga behov av att ha rätt i sakfrågor, föreställningen om oss själva, om andra eller i olika situationer. Det behovet innebär också att vi tenderar att skapa och förstärka en mängd övertygelser och sanningar med information som passar dem och att medvetet och omedvetet välja bort det som inte passar. Det i sin tur påverkar vår förmåga att se andra perspektiv och andras övertygelser.
I mötet med andra kan och sker intressanta och avgörande saker. Vad som sker styrs helt av vilken inställning, attityd och övertygelser var och en bär med sig in i mötet och om det finns en öppenhet och nyfikenhet för varandras perspektiv. I värsta fall kan mötet landa i det jag brukar kalla för skyttegravsmöten, där olika parter ägnar tid till att övertyga varandra om vem som har mest rätt eller fel. Fruktlösa möten tycker jag, som enbart leder till att varje part efter mötet har stärkt sin egen övertygelse samtidigt som möjligheten att komma överens eller närma sig en lösning minskat.
Vi tenderar också att dras till personer som liknar oss. I dessa möten samlar vi ofta in det som förstärker redan befintliga bilder. Det i sig är inget fel, men vi bör vara medvetna om att det är en process som sker. Vi har lite svårare att närma oss och möta andra som är olik oss. Här kan vi välja att se varandra som en möjlighet eller som ett hot. Själv ser jag mötet med andra som en stor möjlighet till att få nya perspektiv och kunskap som både berikar och utmanar min egen. Det är i öppna möten mellan olikheter som vi blir rikare och kan utifrån det hitta goda lösningar och ta välgrundade beslut. I vår ensamhet eller med likasinnade, tenderar bilderna att bli fortsatt smala och enbart förstärkta.
För att våga betrakta sig själv krävs ett enormt mod och trygghet. Det innebär också en risk för att upptäcka att man har fel, har gjort fel eller saknar viktiga belägg som talar emot sin övertygelse. I vissa fall kan den upptäckten vara smärtsam medan den i andra inte påverkar oss nämnvärt. Mycket styrs av hur stark övertygelsen är, hur vi tänker kring rätt och fel, vad vi riskerar att förlora eller vinna, om vi gjort det medvetet eller omedvetet samt skälen till våra handlingar. Ofta är flera beslut kopplade till en övertygelse vilket gör det svårare att backa, utifrån den distans som skapats och den positionering som skett med andra. Oavsett handlar det om att våga ta ansvar för sina övertygelser, beteenden, beslut och handlingar.
Det handlar om mänskliga tankekonstruktioner, teorier, känslor och beteenden som kan kopplas till vår identitet och våra uppdrag. Jag tycker själv att ha fel eller att ha gjort fel, är ett viktigt lärande även om det är jobbigt ibland. Den är en del av att vara mänsklig.