Att gå i någon annans fotspår
Har precis satt mig på tåget som tar mig och andra resenärer till Lappland och olika destinationer längs vägen. Själv har jag uppdrag i Gällivare och därefter i Kiruna under två dagar. Sitter med en märklig känsla i kroppen och knoppen som jag säkert delar med många andra. Vi har precis fått lite andrum från en långvarig pandemi som bland annat prövat mänsklighetens tålamod och anpassningsförmåga rejält. Vardagen rullar på utan restriktioner och vi håller åter på att återgå till en ny verklighet. Ändå kan vi inte riktigt njuta av det, för nu sker något annat.
Ingen av oss har missat det som sker i världen just nu. Ryssland med presidenten Putin i spetsen försöker inta Ukraina med metoden krig och våld. Argumenten som används är att han vill frigöra Ukrainas befolkning. Min fråga är, från vad? Putin har även starka negativa uttalanden som avslöjar vilka bilder han bär på och hur han ser på människor. Det gör mig rejält orolig. Vi har tidigare haft historiska ledare som varit starkt övertygade av sina egna övertygelser och fått många att följa dem, även om handlingarna varit klart avvikande och långt ifrån det vi anser är mänskligt ok. Det som gör mig extra orolig är tanken på att vanliga strategier, sanktioner och förhandlingsteknik som pågår för fullt, kanske inte fungerar med Putin. Det kanske får honom att göra det motsatta, att agera ändå starkare och hårdare. Vad händer då? Min farhåga är att han inte riktigt fungerar som de flesta andra. Jag vet inte, i och med att jag inte känner honom, utan enbart sett det media visar. Det jag däremot sett och de val han hittills gjort, gör mig riktigt bekymrad.
I alla sociala kanaler och andra sammanhang visar många sitt stöd för Ukrainas befolkning samtidigt som deras ledare hyllas för sitt ledarskap. Det är fint, tänker jag. Kanske har åren med pandemin fört oss människor närmare, utifrån att vi fått andra perspektiv på vår sårbarhet, kanske inte. Åh andra sidan syns också ilska, ett hat och en jakt på allt som har en koppling till Ryssland. Exempelvis läste jag en artikel om att ett bidrag till en rysk förening som skulle dras in i en kommun. Jag säger ingenting om det, däremot när jag läste kommentarerna blev jag bekymrad och lite ledsen. Kommentarsfälten var nämligen fyllda med hat och ilska. Har aktuell situation redan fått oss att ställa två befolkningar, Ryssland och Ukraina, mot varandra? Är det vi, alla andra mot Ryssland? Jag tänker att många oskyldiga människor i är drabbade och kommer att fortsätta vara det i båda länderna. Är det våra mänskliga rädslor som spökar och som visar sig från både sin vackraste sida exempelvis genom att ge stöd och från sin fulaste sida, hat och förakt. Allt mitt i mellan dessa ytterlägen, syns inte lika tydligt, men det finns där ändå, tänker jag.
Låt oss vara större än våra rädslor genom att visa vår medmänsklighet på ett konstruktivt sätt. Hur kan vi, du och jag, hjälpa till på bästa sätt? Varför inte göra som nedan:
- Fortsätt leva i vår vardag och våga blicka framåt.
- Ge varandra kärlek och omtanke - var en kärleksfull medmänniska
- Prata med varandra om tankar och känslor som väcks av situationen
- Sök fakta så att vi undviker att tro istället för att veta.
- Möt, ta ansvar för och hantera rädslor på ett konstruktivt sätt - ta hjälp om och när det behövs. Prata om dina rädslor. Vi är alla rädda för olika saker, det ingår i det mänskliga paketet.
- Stötta frivilliga organisationer som är vältränade på det de gör
- Fortsätta stödja människor i utsatthet
Att gå i någon annans fotspår blev rubriken för denna blogg. Jag tänker att vi alla behöver göra det emellanåt för att bygga relationer och för att skapa en bättre förståelse för varandras olikheter och likheter. När vi går där i fotspåren behöver vi göra det öppet och nyfiket för att se och notera det vi vanligtvis har svårt att upptäcka. Det är ofta där vi upptäcker något nytt eller ser något klart för första gången. Vems fotspår skulle du behöva gå i just nu?
Jag kan inte låta bli att leka med tanken om vad som skulle hända om Rysslands och Ukrainas ledare gick i varandras skor och fotspår en stund, skulle det förändra nuläget? Vad tror du?