Att längta

07.12.2020

De femtio rosorna på bilden fick jag när jag fyllde 50 år förra veckan. De passar så väl till dagens inlägg i och med att de i mina ögon symboliserar kärleksfulla möten mellan människor. Den senaste tiden har jag ägnat delar av min tid till att längta efter människor, platser och situationer som just nu inte är möjliga eller möjliga på samma sätt som tidigare. För min del är längtan en positiv energi som hjälper mig att lyfta blicken framåt och att få något att se framemot. När jag blundar och tänker på det jag längtar efter, får jag en varm och go känsla i hela kroppen. Att längta under en längre tid är en utmaning, så klart. Det gäller att inte köra ner i diket där kraften riskerar att slå över till att bli negativ.

Jag längtar efter att fysiskt få träffas, umgås, dela berättelser och att få kramas med människor som på olika sätt finns i mitt liv. Att få se in i deras ögon och känna den magi som uppstår när vi ser varandra, lägga handen på en arm eller att få gråta och skratta tillsammans under en skön middag eller fikastund. Jag längtar så efter att få umgås nära, både mentalt och fysiskt, så att vi på riktigt kan ge varandra kraft och energi.

Jag längtar också otroligt mycket efter att få dansa tillsammans med alla underbara danssjälar i en fysisk lokal och med grymma instruktörer. Den energin och glädjen är oslagbar och enormt svår att få till via en skärm, där dansandet numera sker framför. Självklart fungerar skärmdans också, det är bättre än ingenting och tillsammans gör vi vårt bästa, men handen på hjärtat, så är det långt ifrån den magi som uppstår i en danssal fylld av sköna lyckliga danssjälar. Ni som vet, ni vet. Ni som inte än vet, kom och prova, när det är möjligt igen.

Jag längtar också efter en vardag utan Corona pandemin och alla restriktioner, där vi alla får leva och verka som tidigare. Ja, jag inser att vissa delar kommer att bli mer eller mindre som tidigare och andra fortsätter som nu. Hur som, är det mer än ok. Jag längtar efter att fysiskt få arbeta med er härliga och nyfikna ledare och medarbetare. Att få resa till olika platser där ni finns, mötas, genomföra olika insatser utifrån era behov och skapa goda och rätt förutsättningar för er fortsatta utveckling. Den energi som skapas i dessa fysiska forum är oslagbart. Det längtar jag efter.

Den här tiden, som ställt nästan allt och mänskligheten på sin spets, har sannerligen lärt oss mycket om till exempel att snabbt ställa om och anpassa livet utifrån nya förutsättningar, tänka om och tänka nytt, inte ställa in utan ställa om. Förutom det har vi alla behövt ställa oss frågan om vad som på riktigt är viktigt i livet och jag tror att många landat i svar som på olika sätt kommer att påverka hur vi fortsättningsvis vill leva tillsammans framöver. Jag hoppas att vi tar med oss det allra bästa av den här tiden, när det är dags.

Nu ska jag återgå till den här vardagen, göra det bästa av situationen och fortsätta längta. Vad längtar du efter?