Att våga hoppa

11.09.2018

Det har snart gått ett år sedan jag beslutade mig för att hoppa från mitt uppdrag som verksamhetschef vid Individ och familjeomsorgen, Socialförvaltningen Luleå kommun till att driva eget företag. Jag har arbetat som chef och ledare i över 13 år och då främst med utvecklings- och förändringsuppdrag som andra beskrivit som omöjliga. För mig är inget omöjligt, det tar bara olika långt tid att nå målen på ett bra sätt, tillsammans med andra. Jag har alltid stormtrivts i mina olika chefsuppdrag och har utifrån det landat i att jag på ett eller annat sätt kommer att arbeta med ledarskap. Det ligger mig varmt om hjärtat. 

Det tog nästan ett helt år för mig att landa i mitt beslut och processen var på olika sätt tuff. När beslutet väl var tagit kändes det helt rätt även om det kändes läskigt och stort. Många faktorer låg i den positiva vågskålen medan andra låg i den negativa. Det var en sorg att lämna det som låg i den positiva, till exempel ett superteam av chefer och medarbetare som varje dag arbetade med utveckling utifrån medborgarnas bäst, bra samarbete med aktörer inom och utanför kommunen, samt många fler faktorer. Det som slutligen blev avgörande var lusten och behovet av att utvecklas och att på ett annat sätt stötta chefer och organisationer till utveckling. För att utvecklas behövde jag lämna min trygghetszon för att pröva vingarna i ett område som jag inte kunde eller helt behärskade. I mitt fall stod valet mellan att att våga prova ett nytt arbetsfält hos en annan arbetsgivare eller att kasta mig ut i något helt okänt, att driva eget företag. Under hösten 2017 drog jag mig ur en långtgående rekryteringsprocess som hög chef i en annan kommun. Ett superintressant uppdrag som jag var mycket intresserad av. Allt kändes bra i mötet med kommunrepresentanter och fackliga parter men med handen på hjärtat ville jag vara ändå modigare. För mig var steget större att bli egen företagare, mycket på grund av att jag aldrig gjort det och den ekonomiska otrygghet som följer med nystartade företag. Från fast anställning med bra lön varje månad till eventuellt liten eller ingen inkomst alls under perioder. 

Mitt beslut hade inte varit möjligt utan stöd från min närmaste familj och goda vänner. De har stöttat, peppat och uppmuntrat mig till att våga. De har trott på mig långt innan jag gjorde det själv. Det tycker jag är stort.  Själv har jag under processen tvivlat, velat och ställt frågor som: vad kan jag egentligen, är jag bra på det här, kan jag verkligen hjälpa andra. För att i nästa stund tänka: Det här kan jag, hur svårt kan det vara, det fixar jag. Ja ni vet, i vissa situationer sätter tvivlet tänderna i en och ruskar om en. För min del har det varit tufft men främst nyttigt och motiverande. Det låter kanske konstigt, men jag tänker att vi alla kan välja strategi för hur vi hanterar olika situationer och jag valde att använda kraften till något konstruktiv.  

Det har varit ett fantastiskt år på många sätt. Det absolut bästa är alla uppdrag med mina kunder och att se enskilda chefer och organisationer successivt växa och utvecklas. Det finns inget större för mig, än att se andra växa och att veta att jag haft ett litet lillfinger med i den processen. Den största äran ska kunderna ha som gör det stora arbetet. Jag har också lärt mig så mycket nytt, både om mig som konsult och att driva eget företag. Oj, oj när jag skulle göra min hemsida, tror aldrig att jag känt mig så vilsen och slutligen så nöjd när den var klar. Apropå att lära sig något nytt, vilsen i skogen med ny karta och kompass i ny terräng. Den blev inte så tokig ändå, eller hur? Jag är långt i från fullärd när det gäller att driva eget företag och som tur är älskar jag att lära mig nya saker. Tur är också att jag är trygg i det jag kan och inte kan. 

Att vara modig och att våga hoppa är det bästa jag gjort. Var det lätt, nej. Kommer mitt företag att gå bra, jag vet inte men jag vill och hoppas det och hittills går det över förväntan. Jag är övertygad om att det krävs ett hårt och målinriktat arbete för att lyckas och att nå sina drömmar. Vad tror du?