Det mobila ledarskapets utveckling

Under förra veckan roade jag mig med att rensa bland gamla papper som jag haft i garaget under många år. En del papper var över femton år gamla. Rensandet gav mig en möjlighet att resa tillbaka i tiden och det blev tydligt att utvecklingen verkligen går framåt. Låt mig berätta. Vi åker på en resa nästan tio år tillbaka i tiden. 

Ni som känner mig väl vet att jag gärna arbetar pappersfritt, så långt det är möjligt. En resa som jag påbörjat för över tio år sedan och som på den tiden inte var så enkel. Wifi fanns enbart installerat på några få platser och inte i mina verksamheter. Jag ville utöva ett nära ledarskap i verksamheter som fysiskt var utspridda i Luleå. Jag planerade in min närvaro utifrån ett rullande schema, en vecka på varje plats. För att lyckas med det behövde jag ordna ett mobilt kontor så att jag kunde sköta alla mina uppgifter på plats och via datorn. Kontoret bestod av mig, en bil i tjänst, en datakabel på ca tre meter och en bärbar dator som jag efter en diskussion slutligen fick samt några pärmar med papper. Allt rymdes i två väskor. Jag minns fortfarande känslan av frihet som infann sig i takt med att jag kunna utöva mitt ledarskap där jag behövdes och befann mig. Jag var 100 % mobil och kontoret bar jag med mig i väskan. Det var både stort och möjliggörande.

Ganska snabbt tyckte jag att bärandet av papper, pärmar och kalender var otympligt så jag började arbeta mer digitalt istället, vilken befrielse. Nu hade jag enbart en väska att bära. Jag upptäckte snabbt att jag även behövde en längre kabel på ca tio meter för att kunna arbeta på alla platser. Jag förbrukade ett flertal datakablar per år i och med att de inte var anpassade till att dras ut och kopplas in i uttag, flera gånger per dag och vecka. En tidigare kollega berättade att han minns hur jag åkte omkring och sökte datauttag för att koppla in datorn, var jag än befann mig. En ovanlig syn på den tiden. Jag minns att jag möttes av en hel del funderande blickar.

När jag kom till den arbetsplats jag skulle utgå ifrån tog jag en plats där det fanns plats och jag var inte kräsen. I vissa fall satt jag i utrymmet där datacentralen fanns, så att jag kunde koppla in datorn. Datauttag fanns enbart inkopplade på några få utvalda platser. Ibland satt jag på en stol med datorn i knät. Jag lånade även lediga kontor som fanns tillgängliga, både i mina och andras verksamheter, vilket inte alltid var uppskattat eller möttes med stor misstänksamhet. Största anledningen till det var troligen ovanan att samnyttja arbetsgivarens utrymmen, när dessa var tillgängliga. Under den tiden hade de flesta "egna kontor" som ofta inretts med foton av familjen och dekorationer i syfte att skapa trivsel på jobbet eller för att känna sig som hemma. I mina verksamheter hade medarbetarna och brukare vant sig vid att ha en ledare som lånade lediga utrymmen och som kunde sitta lite här och lite där. Det var uppskattat.