Du och jag är problemet!

Har du skyllt på andra eller yttre omständigheter vid olika situationer som inte gått så bra, inte fungerat eller som fungerat riktigt dåligt? Hur gör du när du får klagomål på delar i din verksamhet? Det är hen som gjorde så där, därför blev resultatet........Hen är alltid så där........det var för kort tid......jag kände inte till.......det finns inga pengar......När du dragit i dragkedjan i väskan för hårt och den fastnar, kanske du skyller på dragkedjan, eller när du ser problem hos din partner, som borde inse att hen behöver ändra på sig. Jag har för lite tid......Det finns en uppsjö av exempel. Frågan är, vem äger egentligen problemet?

Vi människor har en tendens att skylla ifrån oss vid negativa konsekvenser eller när det finns risk för det, för att skydda oss själva. Förklaringar eller bortförklaringar fungerar som krockkuddar. De löser ut och skapar en distans till aktuell situation och vårt eget ansvar i den. När beteenden aktiveras ofta och regelbundet, blir det en vana, som i sak sällan beskriver det som är rätt eller fel, sant eller falskt, verklighet eller fantasi. Vi blir helt enkelt övertygade av vår egen upprepade övertygelse. Det sker i vårt huvud och förstärks ofta av positionerande samtal med andra. Lusten att ha rätt, i strävan efter att skydda sig själv och sin självbild, är så stark. I vågskålen ligger även det vi riskerar att förlora, av de fel som skett och det ansvar vi har i det. 

Ett liknande exempel är hur vi hanterar det som skrivs i olika sociala kanaler och media. Korta artiklar baserade på enstaka pusselbitar från en situation, som säkerligen består av tusentals pusselbitar. Vad får vi egentligen veta? De bitar som valts ut är valda för att sälja rubriker och tidningar, ofta med fokus på det negativa eller katastrofer. Det triggar vår hjärna. Snabbt bildar vi oss en teori och starka uppfattningar som dessutom förstärks i samtal med varandra. Det vi glömmer bort är att det sker snabbt och utifrån knapphändig information, som inte alltid är faktabaserade. Hjärnans behov av att förstå och skapa förutsägbarhet, spelar oss ett spratt. Vi är rätt okritiska till vårt eget agerande, trots att vi snabbt blir kritiska mot andra. Det intressanta är att det omvända sker när det går bra, då vill vi gärna framhäva vår egen insats och egenskaper.

Stanna upp och modigt betrakta dig själv och situationer. Notera dina första teorier och uppfattningar samt reaktioner, se dem, möt och ifrågasätt dem. Ta ansvar över dina beteenden, inhämta den information du behöver för att göra kloka bedömningar och ta genomtänkta beslut. Använd och förstå mekanismerna som en naturlig del i din inre kompass och i ditt ledarskap. Det är du och jag som äger problemet. Det är också du och jag som äger makten och möjligheten att göra något bra och till och med ändå bättre. Vad väljer du?