En sommar där ingenting blev som planerat

Då var det dags att återgå till vardagens jobbekorrhjul efter en fin ledighet, trots att den blev långt ifrån det jag och familjen planerat från början. Den här sommaren har präglats av att flera planer, små som stora, spruckit av olika anledningar. Det i sin tur har bidragit till en del uppgivenhet, väntan, längtan och slutligen acceptans, anpassning, nytänk och andra möjligheter. Även om vädret varit växlande och många beskriver sommaren som mindre bra, har just vädret varit en liten tröst i kråksången, märkligt nog.

Det handlar egentligen inte enbart om sommaren när det gäller vissa delar. Låt mig berätta. Hela året har kantats av flertal problem med maskiner, allt från motorer som strulat på både båt och bilar. Verkstäder har varit flitigt besökta och till slut köpte vi en ny bil, efter att hela motorn fick bytas ut på den tidigare. Efter en kort tid fick den nya bilen lackeras om på grund av en parkeringsskada, orsakad av någon utanför en matvarubutik. Den förra bilen fick också lackeras om för att en bil backat in i den på annan ort när jag hade uppdrag. Tar det slut där, nix, i början av sommaren krånglade dotterns A-traktor så den fick också lämnas in för reparation. Hennes nya mobiltelefon gick sönder osv…….Dyra och riktigt tråkiga utgifter. Lyckligtvis är allt detta bara materiella ting. 

Något som stod högt på sommarens vill göra-lista vara att vara ute på havet så mycket som möjligt. Det och att vistas i fjällen är något som vi mår gott av och älskar. Att vara ute i naturen är verkligen balsam för själen på så många plan. Inom familjen har vi också olika behov av det och mitt är klart större än de andras. När jag är i naturen känner jag mig hemma. Tror att många av er delar den upplevelsen. Med anledning av våra olika behov gör vi kompromisser eller hittar lösningar som fungerar för alla, det är superviktigt. 

Ok, havet stod högt på önskelistan men vad händer.........Båtmotorn skulle in på service redan i höstas men det styrdes om till april av serviceutföraren. Det slutade med en lång väntan på motordelar. I stället för en tidig sjösättning i maj blev det 1,5 månad senare. Enligt mig är de första båtturerna i maj och juni helt underbara och kanske till och med de bästa. Skärgården är mer stilla och lugn och på många öar har ingen satt sin fot sedan förra hösten och det är speciellt att få kliva i land och möta naturens spår efter en lång vinter och vår.

Sommaren inleddes således med väntan, uppgivenhet och längtan. Till följd av det uppskattar vi nu varje båttur som möjliggörs. Jag håller också på att övertyga min man om att förlänga båtsäsongen till slutet av november och kanske början av december, beroende på hur snabbt vintern planerar att komma det här året. Vi har aldrig varit ute på havet så länge och det tror jag är magiskt. Tänk dig alla härliga höstfärger, den kalla luften, stillheten, en sprakande och värmande eld, härliga kallbad och kanske bjuder kvällarna på ett och annat norrsken. Bör tilläggas att vi inte riktigt har samsyn här. 

Ja ha, slutar planerna att spricka där......nix. Under juli blev hela familjen sjuk i en till två veckor. Nyligen ställdes även det som skulle bli en av sommarens höjdpunkter in, en topptur till Kebnekaise och vandring till Tarfala fjällstuga, på grund av kräksjuka som härjat där uppe. Vi tog det säkra före det osäkra i vandringsgänget och siktar nu på nästa år i stället. Efter beslutet gick luften ur mig i några dagar, men nu känns det ok igen. En fördel med förändringen är att vi får ytterligare ett år med förberedelser och träning. Vägen till målet är trots allt en stor del av tjusningen och att se framemot och längta efter något är inte så tokigt det heller. 

Med allt som strulat och tjorvat finns en liten känsla eller snarare en beredskap för, vilken utmaning som dyker upp härnäst. Nej, jag går inte omkring och funderar på det hela tiden, det skulle vara rätt oskönt. I stället har vi skrattat och skojat en hel del åt eländet, som sagt, det är bara att fortsätta framåt, ta fasta på det som är och finns, ett steg i taget. Det är vad det är…...som vi har sagt många gånger den här sommaren. 

Ibland blir inget som vi tänkt eller planerat. Vi utmanas och behöver ställa om både kraft och energi för att ta fasta på livet utifrån de förutsättning som finns. Visst både jag och vi har tappat lusten och motivationen initialt när vi stött på patrull och växel dragit i det, men när vi gjort det en stund, har fokuslampan riktats om till andra och nya möjligheter. Det är vi turligt nog riktigt vältränade på. På bilden ser du ett exempelvis på det. Den är från en spontan fjälllresa till Lappland som blev hur härlig som helst. 

Tack vare förmågan att snabbt ställa om känner jag mig fulltankad, utvilad, nöjd och rik på många sätt, trots en annorlunda sommar. Om jag summerar ledigheten har det bästa varit: tid tillsammans med de som står mig närmast, mycket tid utomhus och i naturen, ta dagen som den kommer planering och mycket spontanitet,  bara vara i nu:et med få eller låga krav och förväntningar, långa goda måltider, innerliga samtal, delad tystnad, mycket kärlek och skratt. 

Jag är redo att börja jobba igen, även om jag under den här sommaren inte varit ledig till 100 % hela tiden. Ett antal kunder har behövt stöd och hjälp och då har det prioriterats. Mellan uppdragen har däremot jobbet lagts på hyllan till fullo. Den här veckan gasar jag upp och ökar stegvis framöver. Det innebär att starten blir mjuk och behaglig, det känns bra. 

Hur blev din sommar och vilka höjdpunkter och ögonblick har du sparat i minnesbanken?