Jag ser dig, DU är värdefull!

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på hur viktigt det är att vi regelbundet ser och uppmärksammar varandra i vardagen och livet, både på jobbet och hemma. Kanske är det lite extra viktigt nu när vi kan träffas mer igen. 

Varje dag möter vi andra i olika situationer, fysiskt, digitalt eller i hybridmöten. Det innebär att vi har flera möjligheter och goda förutsättningar att se varandra, inte bara se på varandra, för det är något annat. Att notera andra runt om oss, är en sak, men att verkligen bjuda in, bjuda upp och verkligen mötas i blicken som säger "jag ser dig", och det tillsammans med vårt kroppsspråk som ett leende, är på riktigt och känns samtidigt som det avslöjar om vi är vänliga eller ej. 

När vi är vänliga, nyfikna och öppna med varandra, dröjer blicken kvar och den känns varm och välkomnande. När det sker känner vi oss sedda och slappnar av, ofta utan att ett enda ord har uttalats. Ord är i många fall, helt överflödiga just i dessa ögonblick, som varar under några sekunder och uppstår flera gånger under ett samtal. När vi börjar prata flyter ofta dialogen bättre när vi känner oss trygga med varandra. Visst är det läckert att vi enbart med blicken och kroppen kan kommunicera så mycket, både medvetet och omedvetet. Det är så betydelsefullt i alla våra sociala interaktioner. 

Om du blundar en stund och letar upp en situation från minnet, där du känt och upplevt att du och en annan person verkligen möttes. Hur kändes det mötet och vad gjorde ni för att hitta varandra? Vad händer i dig nu när minnet spelas upp igen? Härligt, eller hur? 

Ska vi tokstirra på varandra kanske någon tänker, nej, det skickar helt andra signaler, exempelvis, "ska vi slåss" eller "ska vi hångla". Om ni dessutom står riktigt nära varandra, blir dessa två alternativ rätt tydliga och inte alltid så bekväma. Ja visst, om det senare är ambitionen, stirra på med mycket kärlek och värme och låt det leda er vidare till nästa steg. Skrev jag just det där, japp det gjorde jag. Det första scenariot att slåss, tänker jag att vi inte ägnar åt oss, utan har stoppat långt innan vi hamnat i det läget. 

När det finns andra nyanser i möten mellan människor, brukar blicken vara kortare och mer svepande, kroppen och huvudet vänds från oss helt eller delvis. Vi känner direkt när någon vill möta oss eller inte, förutom det känner vi närvaron eller snarare icke närvaron i mötet. Om det är oklart skapar det ett antal frågetecken och vi kan bli förvirrade över vad som sker. Snabbt skapar vi teorier och spekulationer om vad det kan handla om, ofta utan att fråga den vi möter, som kan vara upptagen med helt andra tankar även om de är fysiskt närvarande. Tänk att några sekunder eller egentligen det som sker, skickar så många signaler som sedan tolkas och omtolkas. Det är en källa till rätt många missförstånd. Har du tänkt på vilka signaler du sänder ut och vill sända till andra?

Tänk så många möten vi dagligen är i utan att ta vara på dem, fullt ut. Ska vi inte ändra på det och ge varandra några extra sekunder av uppmärksamhet? Låt någon stå i rampljuset och lysa. Varför inte börja idag med att ge minst en person beröm samt berätta vad hen betyder för dig. Gör det när ni träffas, med ett fint meddelande eller varför inte med en härlig kram. Det finns många sätt, välj ditt. Det viktiga är att du gör det och att det kommer från hjärtat, så att det känns genuint och äkta.  

När vi uppmärksammar varandra blir vi förutom sedda, glada, trygga och känner oss betydelsefulla. Vore det inte toppen om alla vi träffar fick en dos av dessa sköna effekter. Vi blir själsligt rikare och friskare, både som givare och mottagare. Vi smittar och det kostar ingenting, förutom några sekunder av vår tid och några beteenden. Låt oss tillsammans göra mer av det regelbundet i livet. Stanna upp, uppmärksamma, njut av stunden och värdera den som viktig. 

Vem vill du uppmärksamma och hur?