Mod att våga - hur svårt kan det vara?

I veckan och under min promenad lyssnade jag på Framgångspodden som gästades av Nassim Al Fakir, som delade med sig av sina berättelser. Stora delar av min promenad brast jag ut i skratt, ja det är sant. Ni vet, när man inte kan hålla sig, även om det är fullständigt galet att tokskratta ensam gående bland mötande och passerande människor. Nassims energi och berättelser var så roliga och hans skratt smittade av sig. Det gick helt enkelt inte att hålla sig. När jag nu sitter vid tangenterna och skriver om hur hans berättelser påverkat mig i dagens blogginlägg, blir jag glad samtidigt som jag småskrattar för mig själv.

Jag slås av hans enorma kreativitet, energi, spontanitet och underbara skratt. Det formligen bubbla fram så spontant och bullrande. Inget i hans värld tycks vara omöjligt. Hans mamma har uppmuntrat honom till att våga prova nya saker med orden, du vet aldrig om det går, förrän du försökt. Så klokt, det har blivit naturligt i hans sätt att betrakta sig själv och världen. Här fanns inga  bromsande läten som i reklamen up up up, där föräldrar i olika situationer varnar eller bromsar sina barn i sin utveckling. Den principen utgår han fortfarande ifrån. Han har sagt ja till flertalet förfrågningar som han egentligen inte vetat vad de innebär, med förhållningssättet, hur svårt kan det vara. Ett exempel, han fick frågan om att spela solo men en trombon framför en publik, ett instrument han aldrig spelat. Hur svårt kan det vara? Han är trots allt en trummis. Sagt och gjort, genomförde han solot. Gick det bra, ja det gjorde det. Helt galet, ja i alla fall utifrån mitt perspektiv.

Det finns en viktig poäng med hans berättelser och hans sätt att möta olika möjligheter. Nassim vågar prova det ena och det andra, han både lyckas och misslyckas. Det som tycks vara hans styrka är att han är helt orädd för att misslyckas, det hämmar honom inte en sekund. För att inte tala om hans nyfikenhet och lust att vilja ta reda på, om det går eller ej. Häftigt och imponerande, tycker jag och lite galet, det måste jag medge. Samtidigt, en sådan befrielse, att bara kasta sig ut och lita på att du landar på något sätt, om inte annat med en rikare kunskap.

Hur är det för dig när du står inför en möjlighet eller något nytt, vågar du prova eller behöver du känna dig helt trygg i att du verkligen kommer att klara av det, innan du vågar ta klivet? Tryggheten gör sig ofta påmind, varje gång vi ska ta ett litet eller stort steg utanför trygghetszonen och det är här som modet behövs. Vad är egentligen det värsta som kan hända och vad kan vi lära oss av Nassim? Han är och har etablerat en trygghet i att våga pröva något nytt, det skrämmer honom inte alls, snarare inspireras och motiveras han av det nya och det okända. Wow, tänk om vi vände på steken och tänkte på det sättet istället, när vi stod inför något nytt. Dina tankar är bara tankar, ja det är sant. De går att ändra på, om du vill det!

Låt oss våga mer, vara mer nyfikna på och prova nya saker, precis som Nassim. Vi vet inte, förrän vi provat, eller hur?

Lyssna gärna på podden, skratt och inspiration utlovas.

Tack Nassim Al Fakir och Alexander Pärleros för ett inspirerande avsnitt.