När det nya vinner över det bekväma 

Under förra veckan tog jag ett beslut om att förändra min morgonrutin genom att kliva upp tidigare, mellan kl. 05:00-06:00 och starta morgonen med walk and think-runda innan övriga bestyr. Ett förslag som snurrat i mitt huvudet ett antal veckor. Skälet till beslutet var att jag inte haft samma utrymme för mina rundor under ett antal intensiva arbetsveckor. Jag är även inspirerad av flertalet toppchefer och Paulo Roberto som kliver upp tidigt och utför sin träning. Min nyfikenhet kring deras rutin bidrog till att "jag måste också prova" för att se om det är en framgångsrik rutin som fungerar lika bra för mig, även om huvudsyftet för min del är att få tid för reflektion och planering. Min träning genomför jag vanligtvis under kvällen. 

Hur har det då gått? Taggad till tänderna meddelade jag via en livefilm på Instagram och Facebook att jag under förra veckans torsdag skulle börja med något nytt, så långt inga problem. Planen var klar med vad, hur, när och vem samt varför. På onsdag kväll ställde jag larmet på kl 05.00, fortfarande lika taggad och försökte dessutom att locka med min man på noterna. Han blev också inspirerad. Under natten sov jag ovanligt dåligt och mötte mig själv och motivationen vid kl 4:00. Helt plötsligt dök massor av goda och rimliga argument för att jag skulle slå av larmet och fortsätta sova. Hur hade jag tänkt och varför var det nya så mycket bättre än mina nuvarande rutiner som faktiskt fungerar lysande. Det nya kunde ju trots allt vänta till kommande morgon. Där och då beslutade jag mig för att stänga av larmet, krypa ner under det varma täcket och somna om. När jag vaknade ställde familjen frågor om hur det gått med det nya, med ett leende på läpparna, varpå jag hör mig själv svara, jag har sovit dåligt så jag börjar i morgon.

Japp, samma procedur nästkommande kväll. Larmet ställdes på kl 6.00 i och med att jag ändå skulle hinna med min tur som tar ungefär 1,5 tim, innan frukost och annat. Lika taggad som kvällen tidigare somnade jag gott för att åter vakna vid 4:00. Precis som tidigare vann den bekväma sidan. Det nya kunde trots allt vänta till nästa vecka, precis som min man föreslagit kvällen innan. Det lät ju så logiskt och klokt tänkte jag och drog åter täcket över mig.

Nu står jag här och har för första gången prövat det nya. I morse steg jag upp enligt min nya plan och vann kampen mot min egen bekvämlighet. Jippi! Den kampen kommer jag att behöva vinna varje morgon en lång tid framöver. Jag inser att jag kommer att förlora ibland men förhoppningsvis vinna fler gånger. Det viktigaste är att den nya rutinen, som måste få en chans, faktiskt är bättre än min gamla. Om inte, då återgår jag till det som fungerar bäst, utifrån det jag vet och inte tror.

Jag skriver om min förändring av tre anledningar. För det första bidrar mitt berättandet för er att motivationen och pressen ökar för att på riktigt genomföra det nya. Finurligt eller hur? För det andra vill jag visa att jag är långt ifrån perfekt och att jag misslyckas precis som alla andra. Slutligen vill jag visa att förändringar, små som stora, kräver en hel del av oss, för att lyckas. Vill du hjälpa mig att lyckas? Fråga gärna hur det går och peppa mig både när det går bra och när det känns tungt. Våga även ifrågasätta mitt beslut, så att jag får pröva  och ompröva min övertygelse och argument mot andra perspektiv. Genom din hjälp minskar risken för att jag sticker huvudet i sanden eller i min bekvämlighet samtidigt som jag motiveras till att hålla i och hålla ut.

Jag återkommer med hur det går och om den nya rutinen ger andra och fler goda effekter än den gamla, när jag prövat den i minst tre månader. Fram tills dess bär jag ett mentalt plakat där det står "träning pågår".

Vad håller du på att förändra i din vardag och varför?