När livet avslutas för tidigt

13.01.2020

För 9 dagar sedan fick vi besked om att en i familjen avslutat sitt liv alldeles för tidigt, precis fyllda 20 år. Det jag var rädd för kunde hända, hände och blev verklighet. Jag önskar så vansinnigt mycket att jag hade fel, men verkligheten möter mig med en vass pil rakt in i hjärtat. Det är så tragiskt, smärtsamt och ledsamt. I och med att det inträffade upptar en hel del av min värld just nu, vill jag dela den med er, helt naket och högst personlig. Hoppas att det är ok.

I stunden kan jag enbart se det som inträffat som ett misslyckande från oss vuxna och samhället, även om dina närmaste på olika sätt och under en lång tid försökt och gjort sitt bästa. Varje gång en ung människa väljer att ta sitt liv, har vi inte lyckats, även om individen i stunden gör ett eget val. När någon gör dessa val, kan de sällan se andra vägar än en, utifrån det mörker de befinner sig i. När man är ensam i sitt mörker är det svårt att se ljuset, även om man gång på gång söker det och i stunder också ser det. När ljuset skymtar, finns inte alltid den kraft eller kunskap som krävs för att välja en annan ny väg. Jag önskar så att du sluppit vara där i mörkret och kämpa alldeles ensam. Jag önskar så att någon av oss hittat dig just där, tagit din hand och tryggt lett dig till ett bättre läge, så att du fått stänga dörren, till det mörker som hållit dig i sitt grepp. Ett mörker byggt av sorg, ledsenhet, rädsla, skuld, besvikelse, skam, ilska och ensamhet.

Vad hade jag och vi kunnat göra annorlunda, mer eller mindre av? Det är frågor som hela tiden snurrar i mitt huvud. Jag kommer bara fram till ett enda svar, jag och vi hade kunnat göra mer. Det vi vet nu, är att ingen av oss har lyckats, det är den smärtsamma sanningen. Hur gärna vi än vill vrida tillbaka tiden, gå tillbaka och göra om, göra mer och göra rätt, finns du inte kvar hos oss, det är försent. Det får vi bära med oss resten av våra liv.

Älskade Robert, vi hör dig, ditt budskap är tydligt. Du har visat oss att du inte orkade kämpa mer och att du ville få ett slut. Vi ser dig, alldeles för sent. Jag är så ledsen över det och att ingen av oss lyckats hjälpa dig att se och orka välja andra vägar. Jag är så ledsen över att jag inte hjälpt dig mer och funnits där för dig, på det sättet du behövde det. Jag är så ledsen över att du inte får möjlighet att se och uppleva mer av det vackra och fina i livet och framtiden, där du fått fortsätta växa och utvecklas som människa. Jag hoppas innerligt att du hittat din storasyster och att ni tillsammans mår bra, där ni är nu. Ge varandra en stor kram från oss.

Älskade Robert, vi ser dig och vi älskar dig. Vi bär med dig i vårt hjärta, i våra minnen för alltid.

All kärlek, omtanke och stöd till dina föräldrar med familj, släkt och vänner, i denna svåra stund.

/Din faster med familj

Jag delar mitt tunga privata med er av en enda anledning. Vi vill och behöver alla bli älskade och sedda, privat och i arbetet. Låt oss förhindra att människor i vår närhet lever ensamma kämpande i sitt mörker. Låt oss i stället se och hitta dem där, ta deras hand och tryggt visa vägen till livets andra färger och alternativ. 

I bifogad länk finns bra och tydlig information om självmord. Sprid gärna länken så att vi undviker att förlora fler i vår närhet. 

https://mind.se/om-sjalvmord/varningstecken-vid-sjalvmordsrisk/