När verkligheten knackar på - Släpp in den!
I tisdags kväll ringde jag upp en fin vän och det blev ett tre timmar långt samtal om livet och dess olika färger och nyanser. Samtalet innehöll en blandning av allvar, vardagliga ting till en hel del befriande och galna skratt kopplade till dessa berättelser. I slutet av samtalet var jag så kissnödig att jag nästan kissade på mig när den sista skrattattacken kom, ja jisses. Jag uppmuntrade min kloka, välutbildade, roliga, vänliga och oerhört omtänksamma vän att skriva ner en av sina berättelser. Den visade så fint det djupt mänskliga som många av oss kan känna igen och lära oss av. Istället för att skriva den själv, bad han mig göra det, så här kommer den. Stort tack för förtroendet!
Min vän berättade att han under en längre tid känt sig tröttare än vanligt. Det oroande och bekymrade honom. Efter en tids funderande landade han i att orsaken troligen berodde på befintliga kost- och träningsvanor, som behövde utvecklas och förändras. I samma veva upptäckte han också att två par byxor som köptes innan sommaren inte längre gick att få på sig, än mindre att stänga.
Den här verkligheten knackade försiktigt och nästan ljudlöst på dörren in till bilden av sig själv. Där inne i hans huvud var han nämligen en man som vägde runt 85 kg. En föreställning han burit med sig under de senaste 25 åren. Det var också den bilden han såg när han tittade sig i spegeln och utifrån det fanns heller ingen anledning att ställa sig på en våg. Under alla dessa år har bilden bevarats och dessutom förstärkts av konstruerade förklaringar och argument, exempelvis för varför kläder inte längre passade eller när han behövde köpa nya i större storlekar. Ett argument var att kläderna tillverkades i Kina och där är storlekarna förhållandevis små. En normal L är således en XL i Kina. En annan förklaring var att benstommen blir större och kraftigare med stigande ålder. Allt detta var helt logiskt i hans huvud och många klädesplagg är trots allt tillverkade i Kina. Var det en korrekt bild av verkligheten, nej, men för honom var det en av flera sanningar han skapade och bar på om sin inre verklighet.
Han beslutade sig för att åka i väg och köpa sig en digital våg som kunde kopplas till en app i mobiltelefonen. Vågen packades upp och ställdes på golvet i huset. Där stod den under en hel vecka utan att användas. Till slut, när han kände sig lite extra stark efter en vecka med lite mer träning och med ovan bild av sig själv, ställde han sig på vågen med gott självförtroende. Med den känslan tittade han ner på vågens digitala display som visade 102,8 kg. Min vän blev rasande och tänkte, jäklars skitvåg, som i hans huvud var trasig. Typiskt att just han köpt ett måndagsexemplar. Han bytte batterierna i den, för de kunde ju trots allt vara gamla och orsaka felaktigheter. Efter bytet ställde han sig ytterligare en gång på vågen, med exakt samma resultat.
Irriterad tog han på sig ytterkläderna, satte sig i bilen och åkte ett antal mil in till stan för att köpa en billig analog våg. För han kunde ju inte reklamera den andra förrän han visste att den med säkerhet var trasig. Väl hemma klär han av sig och ska nu bevisa, mest för sig själv men det vet han inte än, att den andra vågen, som är betydligt dyrare, är trasig. Han kliver upp på den analoga vågen med sin övertygelse och den visar 105 kg. Ja men, tänker han där och då, den digitala vågen är nog inte så tokig ändå, när verkligheten sakta börjar kliva in.
Under ovan process tänker han inte en enda gång att han faktiskt väger över 100 kg och inte längre 85 kg, förrän den andra vågen visar på ett högre resultat. Där och då tvingades han möta verkligheten som avvek från hans självbild. För att ta reda på hur verkligheten såg ut, med sin nya insikt, tog han av sig alla sina kläder och ställde sig framför spegeln. Där i spegelbilden upptäckte han bland annat den där berömda gubbmagen han sett så många andra utveckla och bära. Nu fanns den även på honom tillsammans med andra fysiska förändringar han inte sett tidigare. Dessa insikter var både jobba och smärtsamma, så klart, men helt nödvändiga för den fortsatta resan framåt.
När han väl landat i sin nya verklighet och reviderade självbild beslutar han sig för att förändra sina kost- och träningsrutiner. Han googlade fram en metod för god kosthållning som kändes rätt för honom. Varor inhandlades som han aldrig tidigare sett eller hört talas om och han började tillaga helt nya maträtter från grunden som dessutom var riktigt goda. Förutom det började han baka bröd. Köket fylldes också på med redskap han upptäckte saknades. Matbackar gjordes för hela veckan och lades in i frysen. Skrattandes berättar min vän om hur oförstående han tidigare varit till andra som haft matbackar med sig till jobbet, fram tills nu.
Det har gått en månad sedan han startade sin förändringsresa och han har tappat lite vikt samtidigt som måendet blivit bättre. Han är väl medveten om risken att återfalla i gamla vanor och rutiner. Dessa är som sagt urstarka och kanske grunden till en av livets tuffaste kamper, den mellan gamla och nya vanor, i alla fall fram tills de nya etablerats. Är det enkelt nej, vissa stunder går det riktigt bra medan andra är extremt jobbiga och påfrestande. Den där chipspåsen lockar vissa kvällar men än så länge står han emot frestelsen. Det krävs som sagt ett upprepat görande av det beslut som tagits, varje dag och flera gånger, det i sig är ansträngande. Det nya tar dessutom mer energi än det vi är vana vid, så det kostar också på.
Är han i mål, nej men han är på god väg. Vilken målbild har han, tror du? Japp, mannen som väger runt 85 kg, som mår bra och känner sig stark i kroppen och knoppen. Vikten är inte det viktigaste, utan hur han mår i och med sig själv och där självbilden stämmer bättre överens med verkligheten.
Vad framgår då av min fina väns berättelse, kanske du tänker. Den visar framför allt hur fantastiskt bra vi är på att lura och skydda oss själva, vår självbild, självidentitet eller vår inre mentala verklighet från den yttre. Studier visar också att det inte är ovanligt att självbilden skiljer sig åt från hur vi faktiskt är, gör i praktiken och hur andra uppfattar oss. Många av oss går alltså omkring med föreställningar och sanningar som inte stämmer överens med verkligheten, ja, sug på det en stund. När vi upptäcker det, brukar det vara mer eller mindre smärtsamt, särskilt när verkligheten är mer negativ än den bild vi bär på eller när skillnaden är allt för stor. När det är tvärtom, alltså när verkligheten är mer positiv än bilden vi har, blir det oftast en behaglig överraskning.
Vi avrundade samtalet med att skratta gott åt, hur det skulle ha sett ut, om han reklamerat den första eller för den delen även den andra vågen till försäljaren "Hallo där, den här vågen är trasig och visar helt fel…..va, ja, jag har provat den och den visar det här resultatet, men det är fel, ni förstår jag väger 85 kg och har gjort det under de senaste 25 åren, i alla fall inne i mitt huvud….." Min vän har inte lämnat tillbaka dem, utan de står på golvet i huset, som en påminnelse om att verkligheten finns, behövs och är närmare än vi tror.
Så när verkligheten står där utanför din dörr och knackar på, för det gör den på många olika sätt, öppna dörren och släpp in den, även om det känns läskigt och jobbigt. Gör det bara, för där i det mötet skapas självinsikt och möjlighet till personliga utveckling. Håller du dörren stängd, så stänger du även möjligheten till just det.