Ställ om, ställ upp och skapa nytta för andra

På måndag morgon var planen att åka upp till Kiruna för både kundmöten och uppdrag i dagarna två, något jag sett framemot. Ursprungligen skulle jag ha arbetat med ytterligare uppdrag, men med anledning av smittspridningen så har de sedan tidigare skjutits framåt. Resväskan stod i hallen och jag var redo att åka, men med en "vänta in i det sista känsla". Inga biljetter var bokade, utan det skulle göras i sista minuten, utifrån det rådande läget. Ganska exakt en timma innan tågets avgång ställdes resan in. Aktuell kund arbetar med samhällsviktiga uppgifter och har utifrån det infört mycket hög säkerhetsnivå i sin verksamhet. Det innebär bland annat att fysisk kontakt med externa aktörer undviks, så långt det är möjligt.

Ja, hur gick det då. Istället för att finnas fysiskt på plats genomfördes det planerade via digitala alternativ. I det här fallet ett kundmöte och tre coachuppdrag med chefer. Inget uppdrag har därmed ställts in utan ställts om, skjutits framåt eller planerats in framöver. Viljan att träffas för att arbeta med olika situationer i ledarskapet och verksamheter finns, även om vår verklighet för tillfället färgas av Corona virusets framfart. Behoven försvinner inte, däremot hamnar de tillfälligt i skuggan. Det är i vissa fall en svår balansgång när olika behov, helt eller delvis, behöver ställas mot varandra. Vad är viktigast här och nu och en tid framöver och vad är möjligt, utifrån förändrade förutsättningar?

Det är ett märkligt och allvarligt läge vi befinner oss i, på många sätt. Samhället blöder ekonomiskt samtidigt som vi gör allt vi kan för att skydda människor i riskgruppen och bromsa smittspridningen så att sjukvården ska räcka till. Vi stöttar även lokala företag, så gott vi kan, genom att fortsätta konsumera. Olika krispaket presenteras löpande för att minska konsekvenserna. En komplicerad ekvation som vi på bästa sätt försöker förstå, förhålla oss till och ta oss igenom.

Alla påverkas och drabbas på ett eller annat sätt. Personligen är jag mest rädd för att mina nära och kära, både unga och äldre som tillhör riskgrupper, ska bli sjuka och fara riktigt illa. Jag är också bekymrad för vänner och andra som driver företag och som nu står inför tuffa beslut och vägval. Några ställer om och anpassar sig så långt det går. Andra tvingas varsla och permittera personal. Några kommer, i värsta fall, försättas i konkurs. Deras livsverk som de arbetat så hårt för, kan raseras på ett ögonblick. Jag är inte rädd för egen del, varken för att bli sjuk eller för mitt företagande. Självklart påverkas mitt företagande i och med att många avvaktar med att boka in uppdrag. Inga uppdrag, inga intäkter. Om och när det krävs, får jag tänka nytt, men där är jag inte än. För det mesta tänker jag positiva tankar och känner ett stort lugn, men i vissa stunder känns det ledsamt, ytterst ovisst och rent för jävligt.

Efter en del funderande har jag landat i att jag vill hjälpa till på alla sätt jag kan, i rådande situation. Att sitta hemma och använda tiden till att satsa och fokusera på egen personlig utveckling, vilket jag hade kunnat välja, känns högst främmande i en tid som denna, när samhälle på olika sätt blöder och många behöver hjälp. Så behöver ni hjälp med något, smått som stort, så hjälper jag gärna till, även helt gratis.

Låt oss tillsammans skapa så stor nytta som möjligt för andra och samhället och genom det minska fler negativa konsekvenser, i vår tids kanske värsta händelse vi kommer att vara med om.