Tomglo mer, i och med naturen som skärm!

I helgen har jag och familjen fjällvandrat i två dagar. Första dagen gick vi till Trollsjön och dag två till Låktatjokka stugan som ligger 1228 meter över havet. På vägen hem besökte vi även vackra Silverfallet. Samtliga destinationer ligger vid Björkliden och Riksgränsen i Norrbotten. Totalt vandrade vi lite mer än tre mil i fantastisk och storslagen miljö, som påminner oss om att vi människor är små i naturens sammanhang. En härlig och häftig känsla som väcker både ödmjukhet och respekt.

Under promenaden pratade vi en del om vikten av återhämtning och fördelen av att få det i naturen. I och med att vi människor inte utvecklats särskilt mycket på flera tusen år, så finns troligen en stark dragning till naturen, vår naturliga miljö och från början, ursprungliga hem. Det är inte så konstigt att fler och fler söker sig till den. Några av er kanske protesterar och känner ingen lockelse till naturen. Vi har under så lång tid anpassat och lärt oss att leva med en mängd bekvämligheter, långt ifrån naturens enkelhet. Det har blivit miljöer som vi känner oss trygga och bekanta med. Andra känner igen sig och har erfarenhet från båda miljöerna eller försöker skapa små oaser av natur i sina hem. Oavsett erfarenhet, kan jag varmt rekommendera ett eller flera besök till nämnda platser. Om du behöver övertygas innan ditt upptäckande av naturens krafter, kan du läsa mitt blogginlägg Ute är inne - det är sant!, som handlar om hur naturen påverkar vårt välmående och hälsa. 

Själv skulle jag kunna sitta länge och tyst vid en jokk, havet eller vid Torneträsk, som ni ser på bilden, för att reflektera, andas, lyssna på ljudet av vattnet. Ja, faktiskt bara tomglo på allt det vackra runt om. För mig är det magi och som att komma hem. Det kan delvis bero på att jag är född ett stenkast från Björkliden, nämligen Kaisepakte och har även bott i Bergfors som ligger lite närmare Kiruna. För att ta sig dit och till Kiruna, åkte vi tåg eller rälsbuss. På den tiden fanns ingen bilväg mellan platserna. Vägen byggdes etappvis under 80-talet. Mina föräldrar hade inte körkort på den tiden, så bilvägen hade en liten betydelse för oss. Fjällen och naturen var således min vardag när jag var liten. Vi fiskade året om och plockade bär under hösten. Till stor del var naturen vår matvaruaffär.

Under många år har jag burit på en mental bild eller dröm om en liten stuga högt uppe ensligt på en fjälltopp. Bilden är glasklar. Jag står ute och blickar över fjällen i en varm och nött ulltröja. Hösten har målat omgivningen i alla sina sprakande färger. Vinden blåser och är lite kylig och i handen håller jag en varm kopp kaffe. Jag har åldrats och håret är naturligt grått. Där står jag och andas och insuper miljön, livet är här och nu. Inne i stugan sprakar en varm eld och framför den finns min arbetsplats där jag skriver på en av mina böcker. Visst låter det underbart? I min värld är det en vacker dröm och en möjlighet, där naturen har stor betydelse.

Nu när sommaren och semesterlunken övergår till vardagens ekorrhjul och tempo, vill jag inspirera dig till att tomglo mer i naturen. Det mår både kroppen och knoppen toppen av. Skippa eller ersätt annan skärmtid och låt istället naturen bli din skärm. Hitta olika platser som får dig att må gott och där du kan slappna av. Besök dem så ofta och regelbundet du kan. Varför inte planera in din återhämtningstid/tomglotid i kalendern och värdera den tiden som helig. Det viktigaste är att det blir av så att du får den återhämtning du behöver. Så ut och tomglo mer och länge!