Bron mellan semester och arbete

Semestern och jag med den börjar närma sig bron och övergången till arbete. Om sanningen ska fram så har jag gått fram och tillbaka över bron några enstaka gånger under semestern, utan större problem. I veckan har jag också smygstartat genom att ha uppdrag. Trots det är det med blandade känslor jag ska gå över den här gången. För det betyder att den här sommaren och ledigheten snart är slut och alla ögonblick ska in på minneskontot. Det är trots allt annorlunda att gå över och att inte kunna gå tillbaka och njuta av några semesterdagar till.

Den senaste veckan har jag mentalt intalat och övertygat mig själv om att, så roligt och spännande det ska bli. Det är också sant, när vi väl är igång igen, men innan känns det mer som inre övertalningsteknik. Dessa argument och inre röster möter och vill vinna över känslan och önskan om att stoppa tiden för att få stanna kvar i den härliga semesterlunken, en liten stund till, bara lite till. Verkligheten möter det inre och en kamp utspelar sig mentalt och känslomässigt. Den kampen är tecken på flera saker och kanske främst, för min del iallafall, att ledigheten varit bra, så bra att jag inte vill släppa taget. 

Jag och familjen har haft en helt underbar semester på hemmaplan Luleå och Norrbotten. Vi har inte gjort några större aktiviteter eller projekt, snarare tvärtom, små till pyttesmå i vardagen. Tempot har växlats ner rejält och stundtals har vi stått helt i parkeringsläge. Vi har valt att njuta av en enkel vardag där vi bara är och lever, i många fall ute på havet och i naturen. Nästan allt vi velat göra har genomförts, enskilt, tillsammans med familjen och med goa vänner och släkt. Några saker blev inte som planerat, exempelvis fick en fjällresa flyttas fram till hösten. En konsert som genomförs ikväll i Göteborg med en av mina favoritartister Ed Sheeran, som jag fått i present, skippade vi, på grund av allt för höga kostnader för hotell och flyg. Det var helt enkelt inte värt det i jämförelse med annat vi vill göra. Det var ett lätt val att inte åka, även om hjärtat och danskroppen gärna hade njutit av hans musik live. Att göra ett val är samtidigt att välja bort något annat. Frågan som alltid uppstår är just det, vad väljs och vad väljs bort? 

Inför varje sommar gör vi i familjen en gemensam och enkel plan över hur vi vill använda vår tid och vad vi vill göra tillsammans samt på var sitt håll. Planen ställs sedan mot resurser och förutsättningar, så att vi inte skapar förväntningar som inte går att leva upp till. Det är en enkel metod som bland annat skapar realistiska förväntningar utifrån aktuella förutsättningar, härliga samtal och diskussioner om innehåll och hur vi kan vara möjliggörare för varandra, aktiviteter att se framemot och en härlig process där alla är 100 procent delaktiga. I slutet av sommaren och ett antal gånger under, går vi genom planen för att se om vi behöver "ratta och skruva" i något eller tänka om. Den här metoden är enkel och fungerar alldeles lysande för oss. Hur gör ni?

Nu sitter jag där vid bron och vet att jag strax ska gå över. I min ryggsäck finns en fantastisk ledighet som fyllt varje cell i min kropp med allt som får mig och familjen att må gott, en kamp som vill hålla kvar mig i semesterlandet och en vilja som är redo att släppa taget och gå framåt. När jag blickar förbi bron och ser det som finns på andra sidan växer motivationen, nyfikenheten och lusten. Med lätta och förväntansfulla steg kommer jag att gå över på måndag. Jag känner mig glad, stark, rik på ögonblick och kärlek samt är oerhört tacksam över livet. Vetskapen om att det finns både ledighet och roligheter att se framemot och längta till får mig att le och bli alldeles varm i stunden. Med den utsikten och känslan ska jag njuta av mina sista dagar här på andra sidan bron, i semesterlandet.